tisdag 17 februari 2009

Typiskt engelskt

Med ett antal engelskspråkiga vänner och med en weekend i London som erfarenhet av landet levde jag i tron att allt var normalt och sunt i United Kingdom. Nu har jag jobbat tre månader i landet och ingenting är "Great" i det landet. Delar av landet är väldigt vackert och en del människor helt okej. Men om man levt som stor kolonialmakt i århundraden kommer det naturligtvis som en chock att behöva göra något själv som man normalt sett använder en Indier till. För övrigt sysselsätter curryindustrin i England mer arbetskraft än den tunga industrin, vilket märks om du åker genom Bolton. I Barrow där vi jobbade var arbetslösheten hög och den största arbetsgivaren varvet som till min stora fasa tillverkade atomubåtar, man väntade bara på att när som helst springa på Homer Simpson.

Den lokala affären där jag var en trogen kund låg tvärs över gatan och hade en mycket trevlig kassörska. Vi pratade om mycket och stötte i bland på varandra på det lokala vattenhålet. En dag när jag skulle handla stod en mamma utanför med sin dotter som var i 11 års åldern och det var uppenbart att dottern tittat ganska djupt i flaskan och modern stod och skällde på henne. Med all rätt tyckte jag men anledningen till utskällningen var förvisso alkoholrelaterad men inte med nollvision. Dottern blev utskälld för att hon druckit för mycket och nu följdaktligen inte kunde komma med in i affären för där rådde just nollvision.

I England får man inte röka på en ofentlig plats så jag och chefen har otaliga gånger fått utskällningar för vårat ohejdade behov av att röka i samband med alkoholintag. Första gången jag blev utskälld var av en polis på tågstationen i Manchesters flygplats. Hemma får man röka på en uteperrong så gissa om jag var förvånad när en "Bobby" började härja med mig om min cigarett. Andra gången var på busshållsplatsen i Barrow tre timmar senare och då övergick jag till snusning tills jag var helt säker på vilka regler som gällde.

I England har man garderat allt med kryss! Kameror i alla gathörn och på alla vägar och kommer du på motorvägen så registreras och kontrolleras ditt regnummer och är det något som inte stämmer, tex att du saknar försäkring så går det en signal till närmaste polisdistrikt och du blir garanterat stoppad. Sen har du tre dagar på dig att inkomma med en giltig försäkring annars går bilen i pressen, Bentley som Morris det säger bara krunsch och du har ingen bil.

Vi storhandlade oftast på det stora varuhuset och dom hade ett system som till slut fick min chef att utskrika "Fucking Bitch" vilket kan låta okej i en film men säger man det till varuhuskontrollanten uppfattas det negativt.

Med jämna mellanrum kontrolleras man så att innehållet i påsarna stämmer med kvittot och så långt är allt okej. Men deras sätt att visa att allt var okej var att riva sönder kvittot vilket man behöver till sin bokföring om man bedriver verksamhet.

En kväll hade vår Danske lagerchef fått rejält med stryk på det stora diskoteket i stan som är en gammal Dansk tågfärja och heter Själland. Vi tyckte att det var våran med tanke på ursprunget och dom lokala pojkarna var inte helt överens med oss,så ensam är inte stark i Barrow utan lovligt byte.

Polisen i byn som läst på sin historiebok förstod genast vad som händer när 60 Skandinavier blotar och ska utkräva hämnd, och skickade en patrull till hamnen med uppmaningen att vi skulle hålla oss borta ett par dagar tills det lugnat sig annars blev det kurran. I england är dom väldigt brottsförebyggande och haffas du en fredag blir du kvar till på måndag då det är rättegång och på tisdag börjar du avtjäna ditt straff.

I vår stora lagerlokal hade vi ett par truckar. Dom fick vi köra i lokalen men inte ner till kajen vilket låter konstigt men arbetspolitiskt korrekt eftersom det då behövdes anställas minst en Engelsk truckförare. Så fixar man arbetstillfällen i england. En dag delades det ut gula västar till alla med uppmaningen att dom skulle användas vid alla arbeten på land och det höll i ca tre dagar sen syntes det inte ett spår av dom till engelsmännens stora förtret.

På vår hemresa stannade vi i Great Yarmouth för vila och bunkring och det mesta kan bli problem i england även dom enklaste saker. Vi hade fyra oljefat på akterdäck vilket dom nu vägrade fylla eftersom det kunde komma olja i vattnet så vi skulle vara tvugna att lyfta upp dom på kajen. och hur ska vi få ner dom sen var min reaktion och på det hade dom inga svar. Om ni får en kasse bira, går det då att fylla dom där dom står frågade jag och efter lite konsultation kom dom fram till att det var nog möjligt. Jag ser då en affär en bit bort och klättrar upp och börjar gå mot den. Sorry sir, were are you going? Jag ska bara till affärn fortsätt bunkra ni tyckte jag men utan reflexväst kom man inte en meter på hans kaj. Du kan bli överkörd och det är emot våra regler sa han, och jag ruttnade. Du står på kajen utan flytväst och jag ser massor av vatten. Jag står på kajen utan reflexväst och ser inte en ända bil så vad kan hända. Bunkringen var för övrigt klar och jag skulle ta mina sista steg på engelsk mark vilka skulle gå till affären så tvättbons kottar fick lite engelskt godis när man kom hem så inget stoppade mig. Efter ett tyst muttrande om "fucking retard" gick jag på min sista mission i landet som gud glömde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar