Tidvatten

För er som inte riktigt kan föreställa sig effekten av tidvatten ska jag ge ett exempel. Du lämnar Waxholm på eftermiddagen och går mot Stockholm. Klockan 23.00 ska du hem igen och allt ser annorlunda ut, det finns inget vatten kvar! dom sista resterna ligger i ett smalt skitdike som slingrar sig fram mellan sanddynerna och kantas av farledsbojar. Nästan framme tar du sikte på ensfyren och då upphör bojarna.

Min chef hade efter mycket cyklande i Barrow bestämt att nu fan köper vi en bil. I den lokala annonsblaskan hittade han en Citroen som fanns i Manchester och den här dagen hoppade han ner på pontonen så fort jag lagt till och skyndade sig till stationen. Jag lastade av all utrustning och hade börjat bunkra när chefen för växellådorna kom nerspringande. Nu är det bråttom sa han, dom behöver en hydraulcylinder på Delta 8 för jobbet står still. Sorry mate, jag är solo och det är skitväder där ute så jag åker ingenstans. Han menade då att jag var tvungen eftersom det kostade ca 100 000 kr i timmen när det inte jobbades, så det var akut bråttom.

Min kollega sitter på tåget till Manchester och reglerna säger att vi måste vara två om vi ska gå ut så jag kan inte hjälpa dig sa jag då. Du får en tekniker med dig bara du åker nu! Okej jag åker om chefernas chef ringer min chef och ger klartecken, annars åker jag bara ingenstans.

Alla chefer kom väldigt fort överens så jag startade upp och lämnade pontonen och gick ut genom den vattenfyllda kanalen som i det läget breder ut sig över kvadratkilometer av sanddyner. När vi passerar udden brallar det i ordentligt och med vetskapen om att vi ska till Delta 8 som ligger längst ut i fältet säger jag åt min kamrat att det här blir en minnesvärd resa.

På väg in i fältet har våghöjden stigit till tre meter och väl framme vid Delta 8 är det ca 4.5 meters vågor och min kamrat börjar se tveksam ut, det är nämligen han som skall överlämna den lilla säcken med cylindern.

Angöringen eller boat landing som den kallas är två 40 centimeters rör som är bultade utanpå fundamentet till turbinen. Avståndet mellan rören är 1.4 meter och där ska du in med gummit som sitter bultat i fören på båten.

Nästa gång du är på HK ställer du dig vid en y- bom och tittar mot huset HK ligger i. Vågorna går upp till tredje våningen och du ska in mellan y- bommarna bakom dig, som är betydligt bredare än 1.4 meter!

När folk säger att dom visst kan köra båt ler jag och tänker att du vet inte vad du pratar om! Många kan ge sig ut i fartyg i det vädret men få i en 14 meters båt utan att skita i brallorna.

Nåväl, framme vid turbinen lägger jag mig på en meters avstånd och då använder man inte ratten längre utan kämpar med reglaget för att med dom bägge motorerna hålla sig kvar på rätt plats. När det känns rätt minskar man avståndet till 30 centimeter och på vågtoppen slår man halvt framåt och gummit kämpar för att få grepp i rören och när dom ryker och du är på toppen igen slår du på full mutter så båten hänger kvar och aktern befinner sig i vågdalen. Det är nu du ska övertyga din kamrat att han ska gå ut på fördäck med en liten påse och slå fast i kroken som kommer nedfirandes.

Så långt gick allt bra men när jag backar loss slocknar sjökorten och datorn sas dör. Efter upprepade försök att starta den får vi inse att den är död. Min kamrat blir då orolig och menar att vi kommer inte att hitta hem, men jag lugnar honom med att vi har radar och alla fyrar lyser så det är inget problem. Med vågorna in snett akterifrån blir hemresan mindre bekväm men vid angöringsfyren blir han lugnare och väl inne i kanalen följer vi bara lysbojarna mot pontonen. Nu börjar problemen!

Ensfyren! Var fan är ensfyren. varken han eller jag ser den så jag lägger i neutral och vi letar ett par minuter utan att se den. Det är då radarn gör datorn sällskap och vi leker blindbock med en massa sandbankar. Jag ropar då upp hamnen och meddelar att jag har haveri i navigationsutrustningen och behöver hjälp. Jag tänder all belysning och frågar om han ser mig, vilket han gör. Kan du ge mig en kurs mot pontonen från min position frågar jag och han svarar med 1-8-0. Jag repeterar kurs 1-8-0.

Jag svänger till angiven kurs och tittar noggrant på ekolodet vilket man gör i dom farvattnen och ser att det grundar upp. Jag ropar då upp hamnen igen och ber honom bekräfta kursen och frågar då om han ser mig på sin radar. Vilken jävla radar, vi har ingen radar här, har inte du radar frågar han och då brinner jag vänlig men bestämt av och frågar hur han kan ge mig en kurs om han inte vet i vilken del av kanalen jag ligger. 1-8-0 blir skitbra om jag är i den västra delen och katastrof om jag är i den östra delen vilket jag nu var. När tidvattnet går ut går det ut som om du dragit proppen i ett badkar, så dom 2.5 meter jag tyckte var god marginal var nu bara 2.0. Och efter 5 minuter 1.0 vilket är lite lite om djupgåendet är 1.6. Jag sitter fast var min omedelbara och uppenbara tanke så kontakt togs med hamnen och R.N.L.I kontaktades för assistans. Två av mina kamrater jobbade på den lokala stationen och gissa vilka som tjänstgjorde just den kvällen, just det, tror du att det kostade i öl den helgen att vara Svensk på en sandrevel?

Allt är svart som i en sopsäck den natten och jag tror att dom kommer i båt ut till mig men dom kommer faktiskt gående. Dom hjälper mig att gå ut med ett ankare mot kanalen och tar min passagerare med sig på axlarna och säger att vi syns i morgon. Skrattande hör jag dom avlägsna sig och jag förbereder mig på en natt på snedden. Allt elektriskt är utslaget då det är batterierna som lagt ner så det blir en kall natt utan mat, kaffe eller cigaretter. På morgonen när solen går upp får jag en veritabel chock. 200 meter till pontonen men 100 meter upp på land, hur fan kunde jag hamna här. Och där ligger ankaret snyggt i sanden och väntar på att vattnet ska komma tänker jag och sätter mig på backen och väntar liksom ankaret på mer vatten.

Halv sju är jag åter vid pontonen och alla skrattar liksom min chef vilket var glädjande och han säger att det kostar minst 30 000 att ta upp båten med en kran men nu har du bevisat det jag trodde att vi kan torrsätta den om vi måste byta propellrar. Skitkul tyckte jag och menade att du torrsätter den nästa gång, inte jag.