söndag 15 februari 2009

Dödligt vapen

Många människor skaffar sig en hund för sällskapet och varför inte. Jag kan inte minnas mig själv utan en hund och på bilder och i minnen från barndomen fanns det alltid en hund med. I vuxen omogen ålder skaffade jag mig således en egen hund. Top of the line skulle det vara och en bilresa på 170 mil ToR för att hämta honom avskräckte inte. Det var bokstaven T som stod i tur hos kullen så alla valpar skulle ha T- namn.

Det blev Tabaqui efter hyenan i djungelboken och han var inte vacker som valp men söt. Du undrar vilken ras förstås och som jag sa i inledningen var det ett omoget beslut att skaffa sig en Dobermann så ung. Vaksam, skarp som en rakkniv och med en trasig radiostyrning erövrade han sin omgivning och grannskapet. Samtidigt i huset fanns flickvännens vuxna Schäfer som övertagits av den lokala knarkaren när han slutligen skulle avtjäna sitt straff för det knarkare brukar sitta för.

Schäfrar är ursprungligen vallhundar och ligger gärna i gräset utanför huset och myser. En Dobermann ligger även han utanför huset men hans ända mål är att sätta tänderna i något, vilket han var extremt duktig på.

Flickvännens lillebror hade kommit i karateåldern, ca 12 och smög sig in i sitt rum där jag ovetandes satt och läste en Kalle Anka. Hans mål var att utdela någon form av spark på mig och skrika ett kraftuttryck. Herr vaksam, dvs Dobermannen hade dock avslöjat hans komplott och följde honom i hasorna med klorna indragna och allt inställt på lömskeläge.

I samma ögonblick som ansatsen till sparken togs hörde jag vrålet och ser i hans ansikte att det gör ont, fruktansvärt ont! Bakom honom står en helt oskyldig Dobermann och säger att han skulle ju sparka dig. Efter en skaderapport så blir det enskilt samtal med hunden och han fattar ingenting. - Så där gör vi på lördagar när vi går vakt på folkets park om raggarna från Piteå inte hör vad jag säger, inte på lillebror.

Min dåvarande sambo hade inte lika bra koll på hundarna och speciellt inte på en Dobermann. Eftersom vi bodde på landet finns det bönder, och bönder har djur. I det här fallet får, många får var det tills min Dobermann tog tag i det. Som jag nämnde är Schäfern ursprungligen en vallhund och en Dobermann framavlad av en småväxt skatteindrivare för att bita så många gånger som möjligt under ett kort ögonblick.

Under en promenad i skogen upptäcker dom att bonden släppt ut sina får på lösdrift och varför missa den chansen. Så Schäfern vallar allt vad han orkar och föser in hela flocken i ett hörn vid ladugården och där börjar slakten. På ett nafs har dödligt vapen avlivat sex får och är mäkta stolt när sambon kommer springande in på gården. Schäfern som hade lite förstånd i huvudet insåg ganska fort att det här var ingen lyckad övning.

Så när jag kommer hem från jobbet och får klart för mig vad som hänt är det bara att tömma besparingsburken och åka över till bonden. Han var förstående och jag lyckades köpa mig ur knipan men var lite förvånad för han insisterade på att har du betalat sex får ska du ha sex får med dig. Så hem kommer jag med sex slaktade får till min sambo som bevittnat massakern och hon är inte det minsta intresserad av att äta dom. Det vore dessutom opedagogiskt att ge dom till hundarna så alla grannar och svärföräldrarna fick dom som present. Sen åt vi fisk ett bra tag eftersom pengarna gått till fårinköp.

En tidig morgon på våren nedkommer den lösaktiga katten med ungar. 5 små rackare som kommer till världen med ett högljutt jamande. För er som sett Bageera i djungelboken vet hur han såg ut när Baloo drar honom i svansen. Precis såg min Dobermann ut och dödligt vapen vaknade i honom. Smygande tar han sig fram till korgen där dom små ligger med mamman och hans ända mål är att döda så många som möjligt innan han får ögonen utklösta. Av någon outgrundlig anledning väljer han att adoptera dom i stället för att ta livet av dom och sen följer en rolig uppväxt för 4 små kattungar. Den 5:e tittade för länge ner i Schäferns matskål och fick betala priset, men hans syskon uppnådde vuxen ålder och flyttade till nya familjer.

En dag springer en av ungarna ner till vägen samtidigt som grannens Stövare är på väg hem efter en bondpermis. Mamma katt som ligger i försåt under uthuset upptäcker faran samtidigt som adoptivpappan men i stridens hetta blir det missförstånd och katten kommer skjuten som ur en kanon 1.25 bakom en Dobermann som går för full maskin och i samma ögonblick som hunden fullständigt torpederar stövaren i kommer katten flygande och sitter i hans rygg. Från min plats på trappan med en kaffe ser det ut som om katten efteråt ber om ursäkt för misstaget och vi ser aldrig mer grannens stövare på vår gata.

Därimot alla hans tilltänkta harar som dödligt vapen sprang i kapp och dödade i farten trots mina uppmaningar att sluta med dom dumheterna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar