I basker blå står en Svensk soldat

Bosnien 1994. -Yellow Alert, Yellow Alert, jag repeterar Yel.... Du kan sluta nu tänkte man, budskapet har gått fram och vi vet vad vi ska göra. I mitt fall var det full stridsmundering och äntra skyttens plats i en pansarbandvagn 302 från 60-talet, med en 20 mm automatkanon från flygande tunnan.

Hoppas att det händer något den här gången, lite i alla fall som omväxling. Det var nog inte bara i mitt huvud dom tankarna snurrade för camplivet var jävligt trist. Om man går på hetaste nattklubben i Stockholm vet man med säkerhet att man kommer att ha kul så om man åker till ett Bosnien i fullt inbördeskrig så får man kriga? Låter logiskt men i Bosnien får en Svensk FN soldat skruva i hop mer hyllor till bataljonsstaben för dom producerar enorma mängder papper om vad dom inte gör.

Om man är Pansarskyttegruppchef hemma och verksam som vapentekniker åt Armen borde Bosnien vara platsen för mig, fan det är ju det här jag är bäst på. Specialist på magasinerad död med vetskapen om hur man använder den för att helt stilla bara ta livet av någon eller hur en halv bataljon går upp i rök.

-Lundkvist det är stopp i skithuset, kan du fixa det sa min stf plutonchef en morgonbreifing. Asså va fan är det här tänkte jag. Jag kan plocka sönder en pansarvärnsrobot i molekyler med förbundna ögon, avfyra den och slå ut en stridsvagn som kör i 50 km/t på 2000 meters avstånd, men när kriget kommer får man rensa skithusavloppet? Lite retsamt hade jag av alla fått jobbet för att min bror satt en våning upp och hittade på alla konstiga saker som behövdes göras. Bara som exempel väntade mekpluton en ny motor med nästa transport men i stället kom det med prioritet 600 kilo gräsfrön som han behövde till sin trädgårdsverksamhet! Skit rinner nedåt som bekant och han var oantastlig, han var dessutom stf chef för militärpolisen och dom jävlas man inte med ostraffat.

Nåväl, många hade provat att rensa ovannämda avlopp utan resultat och anledningen var att ovanpå det muslimska ståskitet satt en svensk toastol för vita män. Följdaktligen två vattenlås och jävligt skitnödiga soldater.

Min chef tittade ner i hålet och frågade om jag hade någon lösning på problemet? -Vi spränger skiten sa jag. Han tittade på mig med ett leende och undrade hur det skulle gå till. Vi öppnar manluckan på gården och hivar ner en tändhatt i röret och lägger över en sandsäck sen är det klart tyckte jag.

Vilken annan chef som helst hade tokvägrat men den här chefen var själv dynamitard och med dubbla stjärnor på axlarna så han sa, kul grej det gör vi.

Det var lite höjda ögonbryn i staben när meddelandet gick ut att man skulle inte befinna sig på en toalett klockan ett för Pionjärpluton spränger sitt skithus då.

Jag laddade, fördämde med sandsäcken och skrek - här ska tändas, tänt vare här och tryckte på knappen, DOMP.

Soprent på alla rester av fekalier i det avloppet kan man säga men ute på gården var renstanken full, och nästa, och nästa.

Dom var inte så stora brunnarna, kanske någon kubik men tillräckligt små för att inte rymma skopan på vår gigantiska grävmaskin. Så här var det frågan om manuellt arbete. Ole dole doff, du förlorade. Och där stod den väldigt söta blondinen som normalt sett jobbade på stabsexpeditionen och var svarte petter. Motoroverall, stövlar och en jävla massa silvertejp och sen ner med henne i brunnen. Efter den dagen var hon inte bara den söta utan vår jämlike trots att skämten haglade några dagar, -tjust parfym är den muslimsk!

Efter erfarenheter från min militärtjänst, arbete inom försvaret och 7 månader i Bosnien är jag glad att jag inte ens ingår i personalreserven utan är avskriven. Så om det trots allt blir krig hittar ni inte mig vid fronten utan i en bekväm bunker långt borta från spillrorna av ett försvar jag inte längre tror på.