onsdag 25 februari 2009

På uppdrag

Campen var normalt sett öppen men du skulle ha en bra anledning för att få lämna den, typ tvätta en pansarbandvagn eller annat militärt. Fan sa kockis, vi måste hitta på ett sätt att ta oss här ifrån så vi kan åka ner på stan och titta lite på omgivningarna.

Snart fann han ut att Vakt & Eskort körde hem kökstjejerna på kvällen och fråga mig inte hur men från ovan kom ett beslut att det där fick kockpersonalen fixa själva i fortsättningen. Det var så det började!

Nuduschade och med bilen fulltankad åkte vi kors och tvärs genom byarna och levererade kökstjejer direkt till deras dörr. Oftast så stannade vi på ett kafe i stan och åt bakelser och drack kaffe med dom, vi var inte utan pengar så oftast så bjöd vi dom, okej vi bjöd alltid.

En kväll hade dom fått lön av FN och ville återgälda oss allt vi gjort för dom och sa att det finns ett väldigt fint kafe i stan och dit ska vi i kväll.

Så på kvällen sitter vi där med tre kökstjejer och myser, ätandes bakelser som vanligt. ett par bord bort har jag tidigt observerat en ensam Bosnisk soldat som uppenbart nyss kommit från fronten. Han är onykter och vem skulle inte vara det men det som oroar mig är att han missade att lämna in sitt vapen i kasern innan han gick på byn.

Han har nu retat upp sig på att det sitter två FN soldater med tre kvinnor, vilket är minst en för mycket. Så efter lite munhuggning med tjejerna reser han sig upp och hävdar att han ska han en av dom.

Messar du med min kärring blir jag elak, snor du min mattant blir jag vansinnig så när han började vifta med sin AK 47 blev kockis lite blek, och jag galen.

Jag backade ut stolen, gjorde mantelrörelse på "Maj-Gun" som låg i knät och på min bästa Bosniska förklarade
att,- försvinn din lilla skit annars händer det grejer.

Kockis som var fullfjädrad i språket tittade på mig med stora ögon och frågade om jag visste vad jag nyss sagt. Soldaten med AK 47:an hade uppenbarligen fattat, tittandes på "Maj-Gun" och med fötterna gåendes baklänges bad han om ursäkt på sitt sätt och avlägnade sig.

Det här håller vi käft om var kockis och jag överens om och kökspersonalen belades med munkavle.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar