På vår väg till split vid adriatiska havet passerar man ibland den Engelska campen. Man passerar gärna en Engelsk camp, man stannar inte vid den. Den här gången hade något ljushuvud kommit fram till att vi inte bara stannar utan vi sover här.
När man kommer in på en Engelsk camp är allt, för hemtrevnaden kanske, bara lera. Pansarbilen kör man in till en gate bestående av pallar staplade på varandra, två eller tre lager beroende på hur djup leran är och alla måste gå ut genom bakdörrarna.
Engelsk halvtaskig mat kompenseras av den Engelska pubens goda öl men precis som när dom är hemma på ön fattas deras logik
Deras pub bestod av en murad del och av en del i trä. Samma utrymme men förmodligen tillbyggd för 20 år sedan. Vi greppade varsin iskall och slog oss ner i trädelen av puben redo för en jävligt god avslutning på kvällen.
Då inte talar bartendern utan formligen skriker att det är totalt förbjudet att vistas i den delen utan hjälm! Vi tar det naturligtvis som ett skämt och skrattar åt honom uppskattande över skämtet. Men det är inget skämt utan en regel som är till för vår säkerhet säger han. Tänk om en granat slår ner och ni sitter där utan hjälm.
Jesus, antingen är han bakom flötet eller så befinner vi oss på en filminspelning. Om en granat slår ner så hjälper varken tegel eller hjälm eller vet den Engelska armen något som dom inte lär oss i den Svenska?
Men han är orubblig och vi avslutar våra öl på stående fot och tackar för gästfriheten, och lägger oss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar