En tidig morgon skulle Översten som alla andra vara tvungen att åka på ledighet. En camp utan Översten var något nytt och spännande skulle det visa sig.
Nu var den Danska Överstelöjtnanten chef och efter att ha vinkat sin chef adjö gjorde han en helomvändning och kallade fram stridsledningspbv no 1. Tack för att jag var skytt på tvåan!
Åk ner en sväng till flygplatsen och kolla om det händer något sa han till vagnschefen. Händer något, sa Fänriken, klart som fan att det händer något, dom kommer att skjuta med allt dom har.
Seså iväg med dig och rapportera om något händer.
Vagnschefen var övertygad om vad som skulle hända, stack man ut näsan i något vitt vid flygplatsen så small det. 40 mm lvakan, pv robot och allt annat skit dom kunde slänga på dig kom som på postorder.
Denna dag var som alla andra dagar och snart kom det över radion en falsettröst att han var påskjuten och gått i skydd. Överstelöjtnanten som liksom alla andra var less på tristess lyfte luren och blev kopplad till sitt stridsvagnskompani som hade rätt många Leopard 1 A5 med en vass 10.5 cm kanon. Tjena Preben du kan åka nu, just det till flygplatsen men det blir väl inga problem.
På kvällen satt vi på taket till hallen med en kall öl och tittade när himlen brann av dom 92 spränggranater Danskarna satte i berget Vis batteriplatser. Dagen efter lånade dom vår svarv och gjorde askkoppar av botten på hylsorna som minne av slaget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar