Kockis fick en dag i uppgift att åka till en observationspost för att kolla hur proviantläget var. Jag var upptagen med det vanliga onödiga så han drog med en kollega från köket. Det var varmt den här dagen så dom lastade ut den stora trälåren på grusplanen och satt där i skuggan och räknade konserver.
Utan att vara elak så var han inte speciellt mycket soldat men en jävla bra kock. I fjärran låter det -Fump......Fump, vilket för en lönnmördare som mig betyder utskjut från en granatkastare. Oavsett vilket så letar man sig blixtsnabbt så djupt ner i marken det går och hoppas!
Kockis hörde utskjuten men var fullt upptagen med ärtsoppa när det började vissla ovanför honom. Hur var det nu tänkte han, är det farligt när man hör visslandet eller när man inte hör?
Slabbadang så slog den första sprängvinggranaten ner och kockis gjorde en dubbel salkow över en jordvall, oskadd men mörbultad och halvdöv.
Väl hemma på campen lät han meddela att i fortsättningen skiter han i hur mycket mat dom har därute, tar det slut får dom komma hem!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar