Ett av op:na och naturligtvis det som låg högst upp på ett berg hade kört sönder sitt elverk. Jag och en elektriker åker upp dit för att laga det men inser att bäst före datum var passerat. Vi kommer tillbaka i morgon med ett nytt sa vi och åkte hemåt igen.
I ett krig följer inte fronten den sträckning som är bäst alla gånger utan den geografiskt riktiga. Så vår väg till op:t var lite krånglig och flera gånger var man tvungen att ta en mindre väg av just den anledningen.
Dagen efter är vi på väg igen och i hytten har vi´en back Fanta som beställts av grabbarna. Efter en timmes resa säger jag till kollegan att fan va sten det rasat ner på vägen sen igår! Vi möter en äldre man med sina får och han tittar på oss och skakar på huvudet, alla gillade inte FN och han kanske var en av dom tänkte vi.
Efter ett tag var vi väldigt överens om att det här känns fel. Så här mycket kan inte ha ändrat sig på 24 timmar! Vid nästa högersväng är vi fullt medvetna om att vi någonstans pratat för mycket och tittat på kartan för lite för vi ÄR på fronten. SHIT, vad gör vi tänker jag och inser att "Maj-Gun" står sig slätt mot dom två ryskbyggda T-55:or som står under ett stort träd. Innan dom är det en bom över vägen bevakad av en soldat för oss tillhörande rätt arme, den Bosniska.
En bomöppning mot en back Fanta så vänder vi och du ser oss aldrig mer fick jag fram. Han fick backen och öppnade bommen så vi kunde vända och med en rasande fart var vi på väg, rätt väg den här gången. På OP:t frågande dom om sin back med Fanta och helt sanningsenligt sa vi att den har den Bosniska Armen och vill ni ha den får ni hämta den.
onsdag 25 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar