Kockis

I krig behöver man någon man kan lita blint på och för mig var det en av kockarna. Vi var riktigt bra kamrater och samtidigt den lokala svarta börsen, eller dom som såg till att det hände.

Tänk dig 35 gradig värme och att ölen tar slut. 800 riktiga män och inga öl, katastrof. Av någon anledning hade det blivit stopp i trossens förmåga att få ner öl som kom från Holland med lastbil.

Även på bataljonsnivå började man att se det här blir problem och genom informella kanaler vidtalades fixarna.

Tuzlanski Pivo tänkte vi samtidigt och gav oss ut på stan med en Toyota landcruiser på jakt efter det alla behövde.

På det lokala bryggeriet bad vi den beväpnade vakten att kalla ner bryggeridirektören för vi hade ett lovande affärsförslag åt honom. Han kom ner och bjöd in oss med kravet att vi lämnade våra automatkarbiner till vakten. Du är tossig sa jag till kockis, jag lämnar inte "Maj-Gun" till den där, han snor den direkt.

Men man måste ta chanser ibland och på bruten Bosniska förklarade jag vad som skulle hända om min flickvän inte var kvar när jag kom ner igen!

Vi var i himlen eller snarare på ett bryggeri och lät oss väl smaka av hans öl som var helt okej. -Vi köper en lastbil direkt lät kockis meddela direktörn som sa att det var vissa problem med leveransen. Ni måste ha ett konto i en Bosnisk bank och komma med lika många returglas som ni tar ut öl ur fabriken. Stortyska D- Mark funkade för honom men inte i cash utan som siffror på hans konto. med tanke på att en mjukglass kostade 130 000 dinarer förstod vi det här med D-Mark men på konto och hur i helvete får vi tag i alla tomglas.

Kockis som syltat in sig lite med en kökstjej visste på råd och vi åkte till "Svärfar" med "Maj-Gun" i knät!

Fixa 5000 tomglas innan fredag så får du en del av kakan sa kockis till gubben som sa att det kunde nog gå men fredag var lite kort om tid. Men han gick iland med uppgiften, vi lånade hans konto och en lastbil för att köra ölen på och lagom till på Lördag var Översten nöjd eftersom alla andra var nöjda.

När gubben skulle ha sin del av kakan fick kockis kuvertet kastat i ansiktet med orden att han var en man och tog inte mot allmosor. Såna var dom, konstiga men stolta.