När jag och chefen har gjort allt man kan göra på en båt som ligger vid kaj, målat servat och målat lite till. Druckit massor av Dansk öl och ett par bitter på lokala vattenhålet så brukar tristessen utmynna i en landskamp. Den är i tre ronder där först fisk, mest fisk och mest fisk på ett kast är grenarna.
I början var det Davids kamp mot Goliat eftersom min chef är avdankad lustfiske skeppare. Med Kuttern Calypso har han gjort otaliga turer ut med Tyskar och skulle nog gjort det än i dag om inte svenskjävlarna fiskat upp all Torsk. I hans värld har vi hela skulden och dom ingen men han är bara patriot och vilseledd.
Makrillen står gärna vid en uppgrundning och låter räkorna svepas med strömmen in i munnen och det gör vi med, fast med plasträkor. Min chef vann oftast och på en resa med Tvättbon under semestern hittar jag ett spö uppfunnet i helvetet, minst fem meter långt med lina tjock som en stålwire. Ont uppsåt infann sig och en hel del pengar senare låg det i bilen tillsammans med en påse tackel. Tvättbon åkte hem igen och jag längtade ut på sjön för en returmatch i Makrillfiske och chefen accepterade nöjt och undrade om jag inte tröttnat på nederlagen snart, vi kan fiska bara för nöjes skull om du vill. Landskamp eller inget fiske, nu åker vi sa jag.
Väl ute vid vågmätarbojen plockar jag fram mitt nya spö ur lastrummet och han blir lite chockad över dess längd och menar att det där kan du inte fiska med. Jorå inga problem sa jag, du kör ditt spö och jag mitt. I dag ska du få stryk!
Fick första fisken den dagen och mest fisk totalt. I ett ryck drog jag väldigt många och det såg han och frågade hur många det var. Åtta svarade jag och då undrade han hur jag kunde dra åtta Makrillar på fem krokar? Vem har sagt något om fem krokar undrade jag vid min 34 Makrill fångat på spöt som orkade bära dubbla tackel, dvs 10 krokar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar