Vilken jävla smäll

När man röjer ammunition får man en restprodukt, en jävla massa saker som kan säga pang. Man kan inte gräva ner det eftersom jobbet är att just gräva upp det. Kasta går inte heller så då återstår bara att smälla av skiten på en säker plats.

På Tuzla Airbase fanns vår säkra plats som bestod av en hangar i betong för jetjaktplan. Helt öppen i fronten så dom kom ut och med en litten glugg i den bakre delen för jetstrålen.

Framför ingången hade vi ställt upp en massa trådkorgar fyllda med sten som skydd.

Den här dagen hade vi en större mängd 40 mm ammunition och annat som skulle destrueras så en ringledning i pentylstubin lades i lokalen och med sftblock drog vi ut pentyl till dom olika högarna med granater.

Alla var eniga om att det här kommer att smälla bra och det insåg vår chef också och beordrade att laddningsvikten var tvunget att minskas. Så gjordes och efter en ny inspektion godkände han smällen.

Men vi var som barn i en godisaffär och laddade på det som tagits bort ganska fort och alla lämnade lokalen. I skydd av pansarbilen stod det 5 busiga gossar och log, i väntan på smällen. Nonel gjordes klart och signal gavs att nu smäller det, sen trycktes det på knappen.......... Vilken jävla smäll! Pansarbilen började pissa kylarvatten av tryckvågen och samtliga tappade andan av lufttrycket. - Chefen såg ut som en knölig chipspåse och flämtade fram, - tog ni inte bort det jag gav order om. Jo svarade vi sanningsenligt, och tillade inte att vi slängde på det igen.

Men vi lärde oss en läxa, säger chefen att det är för mycket så är det för mycket men vad är ett liv i lättja mot 5 minuters utskällning.