14 dagar in på säsongen kommer dom första rapporterna från Danmark om Svenska skandaler. Det är vasst gjort eftersom jag inte kommit på plats än tänkte jag men som vanligt är man oskyldig!
Ett Svenskt rederi ligger ett par kajplatser bort och dom ligger i fältet 24 timmar om dygnet och besättningen är lite blandad kompott. Sjömän utan tvekan, till och med sjöräddare men det hjälper inte riktigt i den här branschen. Här hjälper det att vara halvgalen i stället för försiktig och framför allt ska du sakna funktionen att känna rädsla. Blir du rädd händer ingenting och det funkar inte när du ansvarar för andra människors liv. Fullt ös, i hjärnan alltså, och full kontroll på det du rattar omkring med bland vajrar, bojar och allt annat som flyter eller står fast i sjöbotten.
Men det finns ett undantag i det gänget. Han tar hand om sitt fartyg, smeker det, kollar oljan och äter liksom jag kätting till lunch och är helt utan rädsla.
Vi ser i varandras ögon att vi är utvalda till detta kall och vi har en förstående relation med varandra.
Men det var inte han som var befäl ombord den här gången då en ankarvajer svepte över fartyget och tog med allt som inte ville sitta kvar, typ lanternor, antenner, radaranläggninen etc, plus ett ansenligt hål i däcket.
Vi försökte lära dom i fjol men vissa människor pratar hellre än lyssnar och ligger därför oftare på reparationsvarv.
onsdag 18 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar