Potatismos med räksallad

Mina matvanor brukar förvåna och förbrylla mina medmänniskor. I snart 4 år har jag levt på Potatismos med räksallad till lunch och champinjonsoppa till middag. Andra människor tror att man förtvinar och dör av en sådan kost men jag är ett levande exempel på att det funkar. Andra skiter en till två gånger per dag, Mange måste göra det minst tre med tanke på intaget av mat. Jag gör det stora en gång, i veckan. Klockrent om man som jag är ute mycket på havet i liten båt och billigt i papper.

Anledningen till detta självplågande är att jag var markant överviktig tidigare utan att jag själv hade problem av det, men alla andra hade synpunkter. Nu gjorde jag något åt saken för att slippa det och får i stället kommentarer för att jag äter för lite?

Jag snörde åt magsäcken så den är nu stor som en kaffemugg och entren dit är som ett pekfinger tjockt. Sjömansbiff är således inget alternativ om man inte tuggar sväljer, spyr upp, tuggar och sväljer igen ett par gånger. Provade det i början men tröttnade på smaken även fast det är godare andra gången.

Socialt ätande på tillställning blir som du förstår ett problem. Tvärstopp redan vid förrätten och då återstår en huvudrätt och dessert, kaffe konjak och en liten kaka. Självmord i mina ögon så jag undviker det.

I början försökte jag förklara när värdinnan undrade lite stött om jag inte tyckte om maten. Efter ett år tröttnade jag och sa att jag har magcancer för det avslutade diskussionen om mina matvanor direkt.

Det som gick att äta igår går inte idag så man vet aldrig när man får problem, dom kommer bara. Om allt känns okej kan lite kaffe orsaka en katastrof 1 minut senare. Mindre modiga män åker då in till sjukhuset för gastroskopi och slamtömning. Har du gjort gastroskopi? Snacka om Deep Troath och där hittar ni inte mig, jag blåser alla tankar och går upp till ytan med ett snörvlande och jagar i mig en kanna grädde som smörjning för skutan.

Tänk dig att en massa saker vill neråt samtidigt som luften i magen vill tryckutjämna, det vi kallar rapa, och ventilen har kärvat ihop. Trycket byggs upp jävligt fort och man får panik, måste ut med luften innebär att all mat måste ut först. Man spyr helt enkelt. Puh, överlevde även denna gång.

På restaurang brukar jag beordra Tvättbon vid hennes menyval, för det är som en porrfilm att se henne äta en plankstek med extra allt. Känna alla dofter och jag minns exakt hur det smakar, kan bara inte äta det. Hårt bröd med senap smakar precis som om skinkan ligger där, kan bara inte äta den. Öl är skitgott men det går bara inte, kanske två mellis och sen är man radarstyrd utan att ha några promille.

Så du som undrar varför jag kan bli så otroligt onykter har nu svaret, inget går till spillo, allt hamnar i blodomloppet för bearbetning och man blir tokfull. Men som med mat vet man inte vad verkmästarn har för planer. Vissa gånger dumpar han hela skiten i urinblåsan och inget händer, nästa gång spar han allt.

Mitt råd till dig som är överviktig är således att du fortsätter med det, lever livet och dör lycklig. På min gravsten ska jag gravera ett recept på Rådjurssadel med vinbärsgele, och syltade lökar och potatisgratäng, för jag dör olycklig.