Ute i kylan

Vi väntar alla på våren men jag kanske gör det mer än andra. Isen släpper i vikarna och hela skärgården blir farbar. Dom första vårtecknen har kommit såsom att "kroppen" hade t- shirt i fredags och måsarna har återtagit sitt skränande på taken i stan. Men i år fuskar jag lite med våren och åker ner till kontinenten och möter den, i Danmark närmare bestämt. Man blir Fartygsbefäl på heltid och dagdrömmer om allt som gör livet värt och leva, tex skärgården som man då inte får uppleva förens det är höst igen. Hönan eller ägget teorin är min vardag numera och man vänjer sig vid det även om det inte är så roligt alla gånger. Är man ensam med bara hund eller finns det någon som väntar på en! Ska man göra i ordning båten som man inte hinner köra med! Orkar man någonting snart eller ska man bara ge upp och låta strömmen föra en ut till havs och sakta dö ut.

Just döden ligger nära till hands nu, är det något fel med att vilja dö. Tänker ofta på vad skönt det skulle vara att stilla få somna in och slippa allt elände som en vardag kan vara. Men jag dör bara i strid eftersom jag är ett rovdjur och inget offerlamm.