Jag kommer i håg mitt första minne, det var ifrån en båt. Min bror satte mig i båten och puttade ut den från bryggan. Den satt fortfarande förtöjd men inte fattade jag att man kunde dra in en båt mot en brygga, det funkar bara tvärtom så jag satt och grät och alla skrattade. I vuxen ålder har jag sett en bild på mig själv och båten och insåg att jag bara var ett och ett halvt år gammal. Vad jag gjorde i en båt vid den åldern utan en flytväst vet jag inte och ifrågasätter mina föräldrars omdömme. Men mycket var annorlunda på den tiden, man kunde drunkna om man ätit innan man badade etc.
Ett annat starkt minne var att min äldre bror skulle få följa med grannen till västkusten och där hade dom en båt som han skulle få åka i. Jag var otröstlig så till slut körde farsan ut mig till Waxholm och lejde en taxibåt att köra mig tills jag skrattade igen. och det gjorde jag ganska fort.
Min far som var militär hade en besynnerlig inlärningspedagogik. Rädsla är till för att övervinnas var hans filosofi och den testade han på mig och det funkar, man är liksom tvungen att överkomma rädsla för att komma vidare eller för att komma hem.
Jag lärde mig simma på en sten på Gotland? Stenen låg en bra bit ut i vattnet så han tog mig på sin rygg och simmade ut till den, ställde mig på stenen och sa innan han simmade in igen att du kommer när du är hungrig. Ensam på en sten i havet är läskigt så jag kom fortare än han sagt hamburgare med ost och var sen den dagen fullt simkunnig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar