Ett av alla osannolika jobb man har är dykledare! Det kan nog kallas så eller trunkbärare alternativt vad som helst. I normala fall befinner jag mig i en båt eller på en brygga och dykaren i vattnet. Jag övervakar honom och gör min del av jobbet när något ska upp från botten igen. oftast är det en båt som sjunkit som vi bärgar åt försäkringsbolaget som försäkrat idioten.
I morse var det gästhamnen som skulle besiktigas med avseende på alla förtöjningskättingar. Vaknade i morse till ett snöfall och humöret sjönk till botten, faan ska det snö när vi ska dyka! för dykaren spelar det liksom ingen roll vad det är för väder på ytan men för mig gör det en jävla skillnad.
1:ans kätting, 27 meter, 13 mm och 9 kvar. Natursten.
2:ans kätting, 18 meter, 13 mm och 13 kvar. Betongklump.
Så fortsatte det under förmiddagen och varje gång han kom upp till ytan antecknade jag vad han mätt.
9:ans kätting, 12 meter, 16 mm och 12 kvar. droppsten och en segelbåt!
Kan du ta om det där sista, efter droppsten ropade jag till honom. - Segelbåt, det ligger en jävla segelbåt här nere!
Hur fan kan det ligga en segelbåt vid bryggan det är ju bara 4,5 meter djupt? Du hör vad jag säger, det ligger en segelbåt här nere, en sån där som du och tvättbon seglade i en sommar. Hur en 7 meter lång segelbåt kan sjunka i Waxholms gästhamn utan att någon märker det undrar man men faktum kvarstår. Under bryggan mitt i gästhamnen ligger det en stor jävla segelbåt.
Just segelbåtar ogillar vi skarpt efter att ha bärgat en gammal hallberg rassy i Torsbyviken. Enligt ägaren var den i mint condition och han hade seglat med den så sent som förra helgen. Som förespråkare av båtar tillverkade i stål eller glasfiber hade jag i vilket fall som helst inte ens satt min fot i den segelbåten, då den var av trä, och helt slut.
Har vi bestämt oss för att skiten ska upp så kommer den upp, även denna segelbåt kom upp till ytan. men den läckte kraftigt så vi hade länspumparna igång. just den här båten skulle bogseras till Björnis och då kan man ta två vägar. Den snabba genom Oxdjupet eller den något längre via Waxholm. Dykarn tyckte att den snabba vägen var att föredra men jag höll inte riktigt med. -Sänker vi en segelbåt i Stockholms inlopp är karriären slut försökte jag, vi tar den säkra vägen.
Men det blev Oxdjupet där vi möter dödviktston och dess svall som sliter aktern av segelbåten. Nu blev det dubbla pumpar och med mig i segelbåten beredd att hugga av vantstagen om aset sjönk. Men vi tog oss igenom och kom slutligen fram till varvet.
tisdag 24 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar