Olika nyanser av grått

Fick idag en inblick i omsorgen av våra kamrater som inte är som vi andra. Ruggigt kan jag meddela och om jag kraschar med bilen vill jag avlivas hellre än att hamna på dutthem. Med olika nyanser av grått menar jag att det finns olika grader av störning hos dom olyckliga och undrar vem som har det värst, han som vet att han är omgiven av "idioter" eller den lallande självmordsbombaren.

När vet man föresten om man är "idiot" har jag funderat över, jag uppfattar mig som frisk o kry men min omgivning kanske uppfattar mig som utvecklingsstörd! Vet man om det undrar jag ofta, eller är allt bara normalt.

Tänk att komma hem efter dagens aktiviteter och man vill hänga med polarna innan man lägger sig och det går inte att få ett vettigt ord ur polarn i lägenheten bredvid. Vem skulle inte bli tokig av det. Uppfattar man föresten hemtrevligt eller är man likgiltig för sådant. Omsorgen verkar i alla fall vara likgiltiga över miljön för efter 6 timmar i lokalen fick man självmordsplaner, så tråkig var miljön.

Träffade en ung man i morse som sa god morgon, satte sig i bussen som kördes av en snygg blondin och åkte till "jobbet", han kämpar på och såg ut att ha ett med hans mått bra liv.

Med uppenbar insikt om att man sticker ut hakan tycker jag att man tänder lyset för dom eller släcker lampan, i min värld finns det inget där i mellan. Jag är för att man tänder lyset, ger dom färger och en värld som uppskattas, deras värld är inte som våran men vi tycker nog om samma saker.