Direktören i bolaget har för ovana att framrycka i bruna hängselbyxor vilket iofs är typiskt Danskt. I ovannämda klädsel försökte han komma in i mässen på kabelläggarpråmen och fick först en utskällning och eftersom han inte hade några andra kläder på nåder mat. Han blev pissesur!
När det var min tur att äta, iförd byxa och tröja hände ingenting utan jag morsade bara på mina gamla vänner och åt tillsammans med dom. Tror det rörde sig om hur man bemöter människor och dom man möter på vägen upp är samma människor som man möter på vägen ner!
klockan fyra i går morse ringde telefonen och vi blev utkallade eftersom den Svenska båten rasat igen. Klockan sex svarade chefen, då är vi i hamnen startklara. Sommartidsinfallet konstaterades och det blev bråttom jävlar så ingen frukost utan iväg bara. Sen jobbade vi mer eller mindre konstant tills nu.
Det verkar som om det blir konstant 24 timmars ops i fortsättningen vilket irriterar. Det ska vara kul att jobba inte jobbigt.
måndag 30 mars 2009
lördag 28 mars 2009
Horns Rev i solsken
Startar upp och kastar loss. Jobbet har börjat utan nåd och första dagen började med bordning av en haverist och övertagandet av hans passagerare. Sen stävade vi ut i 20 knop mot parken med en dansk kaffe i handen och autopiloten inkopplad, 300 grader och man är där efter lite korrigering. Två "snurror var på plats annars var allt sig likt. En och en halv meters dyningar men en strålande sol mötte oss och man kan bli salig av sånt. Horisont runt om med alla fundament stickandes upp ur havet. Vackert faktiskt och för miljön. Vi bygger världens största vindkraftverk och jag är med och ser till att det kommer på plats.
En ny kollega för i år och han verkar helt ok, till och med hans dialekt är försåelig.
Lägenhet mitt i byn med allt vad du behöver inom 150 meter vilket vi inte var bortskämda med i fjol då vi bodde på en camping utanför stan. inom kort kommer det bilder från byn och havet så ni förstår vad jag menar.
En ny kollega för i år och han verkar helt ok, till och med hans dialekt är försåelig.
Lägenhet mitt i byn med allt vad du behöver inom 150 meter vilket vi inte var bortskämda med i fjol då vi bodde på en camping utanför stan. inom kort kommer det bilder från byn och havet så ni förstår vad jag menar.
torsdag 26 mars 2009
onsdag 25 mars 2009
Till Tvättbon
Många långa timmar kommer att tillbringas ensam långt ute på havet. Allt är svart runt omkring med undantag för "flashen" på tornen, enstaka andra ljus som passerar eller från dom som ligger för ankar. Under dessa timmar tittar jag på radarn och lyssnar på musik och försöker få tiden att gå. Gå så det gryende ljuset väcker min värld till liv igen och jag får uppleva soluppgången ännu en gång.
I bland kommer inte solen som en befriare utan stormen som en hämnare och återkräver det vi tar från honom, nämligen vinden. Han kan vara ganska hård mot oss stundtals men han skrämmer mig inte för du finns hela tiden i mina tankar och då vet jag att jag alltid kommer in till hamn igen.
Du ser glädjen i mina ögon nu när jag ska lämna dig men i mitt hjärta finns det bara sorg. Glädjen är bara för det jag ska göra nämligen att få återse havet, det stora och vilda. Rädsla finns inte då, bara medvetenheten om kraften som jag rider dygn efter dygn. Min ända rädsla är om dig, att du har det bra när jag rider på stormen och skriker av glädje.
En poet hade säkert varit skitnöjd med detta och i all ärlighet är jag det med. Precis vad jag känner och som i alla brev av kärlek låter det skittöntigt.
I min famn finns alla kramar som jag sparar åt dig.
El Capitan
I bland kommer inte solen som en befriare utan stormen som en hämnare och återkräver det vi tar från honom, nämligen vinden. Han kan vara ganska hård mot oss stundtals men han skrämmer mig inte för du finns hela tiden i mina tankar och då vet jag att jag alltid kommer in till hamn igen.
Du ser glädjen i mina ögon nu när jag ska lämna dig men i mitt hjärta finns det bara sorg. Glädjen är bara för det jag ska göra nämligen att få återse havet, det stora och vilda. Rädsla finns inte då, bara medvetenheten om kraften som jag rider dygn efter dygn. Min ända rädsla är om dig, att du har det bra när jag rider på stormen och skriker av glädje.
En poet hade säkert varit skitnöjd med detta och i all ärlighet är jag det med. Precis vad jag känner och som i alla brev av kärlek låter det skittöntigt.
I min famn finns alla kramar som jag sparar åt dig.
El Capitan
Il be back !
Kära läsare.
Sista natten i båten har börjat och den sista dagen har varit riktigt bra. I dag fick jag en ny arbetskamrat men vi han bara jobba en dag tillsammans. Men vi kände varandra sen tidigare och precis som tidigare löser vi av varandra. Jag pratar naturligtvis om haveristen som numera är åter i staden på en visit och tar över mitt ansvar nu när jag lämnar Sverige.
Det känns skönt att just han gör det för då vet man!!
För er som lever i ovisshet så är vi bägge två vedergällningsmän. Svårt ord men det är ungefär som i böckerna om Arn. Han hade tre månvarv som en gräns för sin vedergällning, vi har ingen sådan gräns utan bestämmer lite själva när nog är nog.
För inte så länge sedan hade vi lite otalt med varandra men vi kom ganska fort överens om att lägga ner det eftersom vi såg i varandra vad som fanns om vi fortsatte på vår väg.
En hel dag tillsammans resulterade naturligtvis i att nog är nog ganska snart.
Så har du något otalt med mig eller haveristen så vet du nu att nog inträffade cirka 14.00 idag onsdag. Nog kan beskrivas som ett tillstånd av fullständigt kaos för den oinvigde men hav förtröstan, vi har full kontroll på kaoset eftersom vi styr det!
Så om du står i den positionen att du någonstans har en känsla att du häftar i skuld till en av oss eller än värre, bägge två ska man dra in antennerna och inte som i den berömda boken "ta en bro för mycket".
Om ca en månad börjar åter säsongen på Grävling och jag om någon kommer att vara närvarande på premiären.
Vindstyrka 11
Sista natten i båten har börjat och den sista dagen har varit riktigt bra. I dag fick jag en ny arbetskamrat men vi han bara jobba en dag tillsammans. Men vi kände varandra sen tidigare och precis som tidigare löser vi av varandra. Jag pratar naturligtvis om haveristen som numera är åter i staden på en visit och tar över mitt ansvar nu när jag lämnar Sverige.
Det känns skönt att just han gör det för då vet man!!
För er som lever i ovisshet så är vi bägge två vedergällningsmän. Svårt ord men det är ungefär som i böckerna om Arn. Han hade tre månvarv som en gräns för sin vedergällning, vi har ingen sådan gräns utan bestämmer lite själva när nog är nog.
För inte så länge sedan hade vi lite otalt med varandra men vi kom ganska fort överens om att lägga ner det eftersom vi såg i varandra vad som fanns om vi fortsatte på vår väg.
En hel dag tillsammans resulterade naturligtvis i att nog är nog ganska snart.
Så har du något otalt med mig eller haveristen så vet du nu att nog inträffade cirka 14.00 idag onsdag. Nog kan beskrivas som ett tillstånd av fullständigt kaos för den oinvigde men hav förtröstan, vi har full kontroll på kaoset eftersom vi styr det!
Så om du står i den positionen att du någonstans har en känsla att du häftar i skuld till en av oss eller än värre, bägge två ska man dra in antennerna och inte som i den berömda boken "ta en bro för mycket".
Om ca en månad börjar åter säsongen på Grävling och jag om någon kommer att vara närvarande på premiären.
Vindstyrka 11
tisdag 24 mars 2009
Ubåt i gästhamnen
Ett av alla osannolika jobb man har är dykledare! Det kan nog kallas så eller trunkbärare alternativt vad som helst. I normala fall befinner jag mig i en båt eller på en brygga och dykaren i vattnet. Jag övervakar honom och gör min del av jobbet när något ska upp från botten igen. oftast är det en båt som sjunkit som vi bärgar åt försäkringsbolaget som försäkrat idioten.
I morse var det gästhamnen som skulle besiktigas med avseende på alla förtöjningskättingar. Vaknade i morse till ett snöfall och humöret sjönk till botten, faan ska det snö när vi ska dyka! för dykaren spelar det liksom ingen roll vad det är för väder på ytan men för mig gör det en jävla skillnad.
1:ans kätting, 27 meter, 13 mm och 9 kvar. Natursten.
2:ans kätting, 18 meter, 13 mm och 13 kvar. Betongklump.
Så fortsatte det under förmiddagen och varje gång han kom upp till ytan antecknade jag vad han mätt.
9:ans kätting, 12 meter, 16 mm och 12 kvar. droppsten och en segelbåt!
Kan du ta om det där sista, efter droppsten ropade jag till honom. - Segelbåt, det ligger en jävla segelbåt här nere!
Hur fan kan det ligga en segelbåt vid bryggan det är ju bara 4,5 meter djupt? Du hör vad jag säger, det ligger en segelbåt här nere, en sån där som du och tvättbon seglade i en sommar. Hur en 7 meter lång segelbåt kan sjunka i Waxholms gästhamn utan att någon märker det undrar man men faktum kvarstår. Under bryggan mitt i gästhamnen ligger det en stor jävla segelbåt.
Just segelbåtar ogillar vi skarpt efter att ha bärgat en gammal hallberg rassy i Torsbyviken. Enligt ägaren var den i mint condition och han hade seglat med den så sent som förra helgen. Som förespråkare av båtar tillverkade i stål eller glasfiber hade jag i vilket fall som helst inte ens satt min fot i den segelbåten, då den var av trä, och helt slut.
Har vi bestämt oss för att skiten ska upp så kommer den upp, även denna segelbåt kom upp till ytan. men den läckte kraftigt så vi hade länspumparna igång. just den här båten skulle bogseras till Björnis och då kan man ta två vägar. Den snabba genom Oxdjupet eller den något längre via Waxholm. Dykarn tyckte att den snabba vägen var att föredra men jag höll inte riktigt med. -Sänker vi en segelbåt i Stockholms inlopp är karriären slut försökte jag, vi tar den säkra vägen.
Men det blev Oxdjupet där vi möter dödviktston och dess svall som sliter aktern av segelbåten. Nu blev det dubbla pumpar och med mig i segelbåten beredd att hugga av vantstagen om aset sjönk. Men vi tog oss igenom och kom slutligen fram till varvet.
I morse var det gästhamnen som skulle besiktigas med avseende på alla förtöjningskättingar. Vaknade i morse till ett snöfall och humöret sjönk till botten, faan ska det snö när vi ska dyka! för dykaren spelar det liksom ingen roll vad det är för väder på ytan men för mig gör det en jävla skillnad.
1:ans kätting, 27 meter, 13 mm och 9 kvar. Natursten.
2:ans kätting, 18 meter, 13 mm och 13 kvar. Betongklump.
Så fortsatte det under förmiddagen och varje gång han kom upp till ytan antecknade jag vad han mätt.
9:ans kätting, 12 meter, 16 mm och 12 kvar. droppsten och en segelbåt!
Kan du ta om det där sista, efter droppsten ropade jag till honom. - Segelbåt, det ligger en jävla segelbåt här nere!
Hur fan kan det ligga en segelbåt vid bryggan det är ju bara 4,5 meter djupt? Du hör vad jag säger, det ligger en segelbåt här nere, en sån där som du och tvättbon seglade i en sommar. Hur en 7 meter lång segelbåt kan sjunka i Waxholms gästhamn utan att någon märker det undrar man men faktum kvarstår. Under bryggan mitt i gästhamnen ligger det en stor jävla segelbåt.
Just segelbåtar ogillar vi skarpt efter att ha bärgat en gammal hallberg rassy i Torsbyviken. Enligt ägaren var den i mint condition och han hade seglat med den så sent som förra helgen. Som förespråkare av båtar tillverkade i stål eller glasfiber hade jag i vilket fall som helst inte ens satt min fot i den segelbåten, då den var av trä, och helt slut.
Har vi bestämt oss för att skiten ska upp så kommer den upp, även denna segelbåt kom upp till ytan. men den läckte kraftigt så vi hade länspumparna igång. just den här båten skulle bogseras till Björnis och då kan man ta två vägar. Den snabba genom Oxdjupet eller den något längre via Waxholm. Dykarn tyckte att den snabba vägen var att föredra men jag höll inte riktigt med. -Sänker vi en segelbåt i Stockholms inlopp är karriären slut försökte jag, vi tar den säkra vägen.
Men det blev Oxdjupet där vi möter dödviktston och dess svall som sliter aktern av segelbåten. Nu blev det dubbla pumpar och med mig i segelbåten beredd att hugga av vantstagen om aset sjönk. Men vi tog oss igenom och kom slutligen fram till varvet.
Departure to Freedom
Är det inte konstigt att det man längtat efter hela vintern nu är här och nu lockar det inte längre. Alla, okej många lösa trådar är på väg att lösa upp sig och den planerade spritorgien med haveristen ser ut att gå åt helvete, eller så får vi ta den på onsdag mellan 3 och 4. Efter 4 månader i lättja har man plötsligt hamnat i tidsbrist. Våren kom minst en månad för sent här eller så startade dom arbeta en månad för tidigt i Danmark. Båtar, båtar, båtar, bilar, elverk, kläder, papper, utrustning, hinna klart alla jobb, födelsedagar och tvättbon!
Tvättmaskinen funkar. Check.
Pannan håller tre månader till. Check.
Monstrens cyklar. Check.
Leja snickare. Check.
Hundvakten stand by. Check.
Stålar till resan. Error tilt
Som vanligt är man miljonär när det inte finns ett behov och gul när man behöver dom. Men det löser sig som vanligt med lite trix.
Tråkigast av allt är att lämna Waxholm nu när värmen kommit tillbaks, i luften och i mitt hjärta! Skeppshunden har redan ställt in sig på att jag drar snart, det märks på honom men han har det bra med hundvakten och sina hundkompisar. Tappar säkert 4 kilo välmående under sommaren och trivs med det.
Tvättbon kommer man att sakna och även monstren. Mellanmonstret har uppträtt lite besynnerlig på sistonde och out of the blue fick jag en klubba av henne i helgen. Hon hade två och jag fick den ena utan att man förstod riktigt varför. Till hennes fördel måste sägas att hon inte är tappad bakom en vagn utan föddes med förmågan att se fördelar om man väger dom mot nackdelar. Utlandsjobb, en klubba ut och tre kilo godis in. Vinst 2,97 kilo!
Fast i det här fallet vill jag tro att det enbart berodde på den godhet som jag predikar för dom. Oavsett så ligger hon bra till för en ny cykel eftersom hon kanske förstått. Man kan få så mycket av att ge väldigt lite. Ett leende, ett hej eller en kram kan ge mycket glädje.
I den här världen finns ingen rättvisa försöker jag förklara för dom. Den finns bara för dom som ger något. Ge och du ska få tusenfallt tillbaks. Massor med gånger har jag gett utan att få något tillbaks men sådana räkningar står alltid öppna och förhoppningsvis före det yttersta dagen kommer belöningen.
Jag har en fordran på 25 000 kr mot en framgångsrik företagare i byn men det vill han inte komma ihåg! Besynnerligt eftersom jag blev väldigt blöt och skitig för dom pengarna medans han satt torrskodd i en uppvärmd hytt. Men sent ska syndaren vakna och troligvis vaknar resten av Waxholm när jag förklarar att lånet av mina pengar har förfallit och skall betalas omgående. Av alla dödssynder är just blåsningen den jag hatar mest, kanske inte ens är en dödssynd utom för just den här mannen.
Il be back
Tvättmaskinen funkar. Check.
Pannan håller tre månader till. Check.
Monstrens cyklar. Check.
Leja snickare. Check.
Hundvakten stand by. Check.
Stålar till resan. Error tilt
Som vanligt är man miljonär när det inte finns ett behov och gul när man behöver dom. Men det löser sig som vanligt med lite trix.
Tråkigast av allt är att lämna Waxholm nu när värmen kommit tillbaks, i luften och i mitt hjärta! Skeppshunden har redan ställt in sig på att jag drar snart, det märks på honom men han har det bra med hundvakten och sina hundkompisar. Tappar säkert 4 kilo välmående under sommaren och trivs med det.
Tvättbon kommer man att sakna och även monstren. Mellanmonstret har uppträtt lite besynnerlig på sistonde och out of the blue fick jag en klubba av henne i helgen. Hon hade två och jag fick den ena utan att man förstod riktigt varför. Till hennes fördel måste sägas att hon inte är tappad bakom en vagn utan föddes med förmågan att se fördelar om man väger dom mot nackdelar. Utlandsjobb, en klubba ut och tre kilo godis in. Vinst 2,97 kilo!
Fast i det här fallet vill jag tro att det enbart berodde på den godhet som jag predikar för dom. Oavsett så ligger hon bra till för en ny cykel eftersom hon kanske förstått. Man kan få så mycket av att ge väldigt lite. Ett leende, ett hej eller en kram kan ge mycket glädje.
I den här världen finns ingen rättvisa försöker jag förklara för dom. Den finns bara för dom som ger något. Ge och du ska få tusenfallt tillbaks. Massor med gånger har jag gett utan att få något tillbaks men sådana räkningar står alltid öppna och förhoppningsvis före det yttersta dagen kommer belöningen.
Jag har en fordran på 25 000 kr mot en framgångsrik företagare i byn men det vill han inte komma ihåg! Besynnerligt eftersom jag blev väldigt blöt och skitig för dom pengarna medans han satt torrskodd i en uppvärmd hytt. Men sent ska syndaren vakna och troligvis vaknar resten av Waxholm när jag förklarar att lånet av mina pengar har förfallit och skall betalas omgående. Av alla dödssynder är just blåsningen den jag hatar mest, kanske inte ens är en dödssynd utom för just den här mannen.
Il be back
När solen kom till viken
Under hela vintern har det rått solförmörkelse vid grynnan. En vettvilling med rostigt fartyg, thaikärring och en gammal duett fanns bara i mitt liv en söndag. Alla försök att få bort honom var resultatlösa och man gav liksom upp. Ta bort båtjäveln innan jag slår ett basebollträ i roten på dig funkade inte alls så jag la ut honom på ett kontrakt för avhysning. 15 000 spänn till den som antingen sänker eller bogserar bort fanskapet, COD, ta bara bort honom.
En alldeles vanlig lördagmorgon kliver jag upp och precis som alla andra mornar får man pinka på babordssidan eftersom min vanliga pinksida vette mot idioten. Plötsligt tyckte jag att det var ovanligt ljust på fördäck och vände mig om och solen sken, och värmde. Fortsatte pinka och då gick det upp ett liljeholmens. BÅTFAN, den är borta! idioten hade försvunnit under natten när jag sov och drömde om hemmagjorda torpeder och annat illvilligt. Fort på med kläderna, tandborsten fram och sen iväg. Stor kaffe med bakelse till frukost bara för att fira den nyblivna friheten att kunna pinka åt styrbord igen.
Alla kunskaper man lagt till sig med kanske kommer till nytta i framtiden, men när jag ska limma sprängdeg med kakellim under vattnet vet jag inte ännu. Litervis med syra hade slösats på hans förtöjningar och syra är överskattat eller klent i blandningen nu för tiden.
En alldeles vanlig lördagmorgon kliver jag upp och precis som alla andra mornar får man pinka på babordssidan eftersom min vanliga pinksida vette mot idioten. Plötsligt tyckte jag att det var ovanligt ljust på fördäck och vände mig om och solen sken, och värmde. Fortsatte pinka och då gick det upp ett liljeholmens. BÅTFAN, den är borta! idioten hade försvunnit under natten när jag sov och drömde om hemmagjorda torpeder och annat illvilligt. Fort på med kläderna, tandborsten fram och sen iväg. Stor kaffe med bakelse till frukost bara för att fira den nyblivna friheten att kunna pinka åt styrbord igen.
Alla kunskaper man lagt till sig med kanske kommer till nytta i framtiden, men när jag ska limma sprängdeg med kakellim under vattnet vet jag inte ännu. Litervis med syra hade slösats på hans förtöjningar och syra är överskattat eller klent i blandningen nu för tiden.
måndag 23 mars 2009
Vinterbad
Skeppshunden hann i dag med årets första dopp! Kan det vara ca 4 grader i vattnet?, det var ingen parameter för honom när två svanar gled in i viken där vi jobbade. Full acceleration i 20 meter, ett långt hopp och hundsim i 180. Sigge och svanar går inte riktigt ihop efter en incident för två somrar sen. Missta aldrig en svanhanne för att vara en kanadagås, speciellt inte om han har fru och barn med sig i vassen. Sigge gjorde det och kattens lek med råttan förvandlades till storstryk. Har ni sett en svan som spöar en hund med vingarna så förstår ni. Swaack i nacken och hunden åker under ytan, efter tre smällar är dom inte uppkäftiga längre utan flyr planlöst med svansen mellan benen. Skeppshunden glömmer aldrig en oförätt och det är min förhoppning att det var rätt svan som straffades ett år senare när han låg och sov på en brygga en mörk kväll. Låg profil och helt osannolikt smygandes tog han sig ut på bryggan och kom ända fram till svanen. Waky waky svanjävel, kommer du i håg mig och sen small det. Stjärtfjädrarna rök och kortare startsträcka på en svan har jag då aldrig sett. Dagens svan försökte även han vingtricket men gammal hund kunde det och parerade friskt och svanen gav upp och drog. Ja ja fridlyst och efter den 1 Mars men lite kul ska han väl få ha. Resten av dagen tillbringdes vid varmluftutblåset i bilen så han inte blev sjuk.
Robinson
Ny säsong och nya idioter. En K3 jägare hade aldrig upplevt värre och min uppfattning att jägarsoldater är mesar besannades. Under min värnplikt kom Fallskärmsjägarna upp på vinterutbildning till Norrland och man hade respekt tills man såg deras skidor! Edsbyn i plast och tajt overall. Det gick inga fallskärmsjägare före i matkön efter den uppvisningen. Själv hade man vita blixten och en PV pulka bakom sig under fyra mil och försökte hålla jämt skägg med en 40 tons stridsvagn. Vilka mesar!
Eller den underbara kvinnan som backade evolutionen och rev ett hus för att bygga en hydda! Ingen undrade varför ortsbefolkningen byggt huset just där och inte på stranden. Jag började stundtals att prata högt och nästan skrek när dom åt ostron råa som lever i ett mangroveträsk. - ät inte ostronen du blir sjuk! Och vad hände, dom blev sjuka. Koka allt vatten, grilla eller koka allt du ska äta. Missade dom all basic training på Sturehof men å andra sidan blir man inte sjuk av ostronen där heller.
Finn fem fel lekte paret som fann varandra första dan och började hångla utan att inse att dom indirekt skapat en pakt och var ett hot mot dom andra. Och så var han borta. Efter så många säsonger av serien borde en viss vishet ha nått tv tittaren, ligg lågt, gör dig oumbärlig och knip käft. Rycker det i brallorna så uppsök en stilla plats och lös problemet, låt dig inte lockas in i en kvinnas nät där du garanterat väcker avundsjuka hos dom andra bockarna.
Hittar du mat så ät, skit i dina kamrater dom får äta avfall eller leta själv. Bli chef ved och eld för det ger dig långa stunder i skogen för matsök och så kommer du tillbaks mätt med ett par vedträn och säger att du är trött och sover ett par timmar.
Hur svårt kan det vara?
Vid tävlingarna ser du till att inte vinna för då är du ett hot samtidigt som du inte förlorar och åker ut. Ska det gullas så gör det med någon som ingen drömt om att gulla med så uppskattar hon dig och hon röstar aldrig ut dig.
Hur svårt kan det vara?
Sno polarns sko och gräv ner den bredvid grannens brits, han blir galen över sin förlust och inte gladare när den hittas, av dig! Sand i maten är fruktansvärt irriterande men bryr inte dig eftersom du redan är mätt, men kocken får ett helvete.
Hur svårt kan det vara?
Förmodligen fruktansvärt svårt när spjutspetsen i vår försvarsmakt tycker att myggorna är ett problem. Välkommen till pansartrupperna i Norrland, där är myggorna ett problem och dom anfaller inte enskilt utan i flock. På vintern låg snön meterdjup och varje kväll skulle 500 kubikmeter grävas bort för att få upp tälten. Va fan är en solsemester mot det. Klaga på maten var inte heller aktuellt för då vart man utan.
Fjant TV
Eller den underbara kvinnan som backade evolutionen och rev ett hus för att bygga en hydda! Ingen undrade varför ortsbefolkningen byggt huset just där och inte på stranden. Jag började stundtals att prata högt och nästan skrek när dom åt ostron råa som lever i ett mangroveträsk. - ät inte ostronen du blir sjuk! Och vad hände, dom blev sjuka. Koka allt vatten, grilla eller koka allt du ska äta. Missade dom all basic training på Sturehof men å andra sidan blir man inte sjuk av ostronen där heller.
Finn fem fel lekte paret som fann varandra första dan och började hångla utan att inse att dom indirekt skapat en pakt och var ett hot mot dom andra. Och så var han borta. Efter så många säsonger av serien borde en viss vishet ha nått tv tittaren, ligg lågt, gör dig oumbärlig och knip käft. Rycker det i brallorna så uppsök en stilla plats och lös problemet, låt dig inte lockas in i en kvinnas nät där du garanterat väcker avundsjuka hos dom andra bockarna.
Hittar du mat så ät, skit i dina kamrater dom får äta avfall eller leta själv. Bli chef ved och eld för det ger dig långa stunder i skogen för matsök och så kommer du tillbaks mätt med ett par vedträn och säger att du är trött och sover ett par timmar.
Hur svårt kan det vara?
Vid tävlingarna ser du till att inte vinna för då är du ett hot samtidigt som du inte förlorar och åker ut. Ska det gullas så gör det med någon som ingen drömt om att gulla med så uppskattar hon dig och hon röstar aldrig ut dig.
Hur svårt kan det vara?
Sno polarns sko och gräv ner den bredvid grannens brits, han blir galen över sin förlust och inte gladare när den hittas, av dig! Sand i maten är fruktansvärt irriterande men bryr inte dig eftersom du redan är mätt, men kocken får ett helvete.
Hur svårt kan det vara?
Förmodligen fruktansvärt svårt när spjutspetsen i vår försvarsmakt tycker att myggorna är ett problem. Välkommen till pansartrupperna i Norrland, där är myggorna ett problem och dom anfaller inte enskilt utan i flock. På vintern låg snön meterdjup och varje kväll skulle 500 kubikmeter grävas bort för att få upp tälten. Va fan är en solsemester mot det. Klaga på maten var inte heller aktuellt för då vart man utan.
Fjant TV
lördag 21 mars 2009
Mjukglass och skrubbsår
våren är äntligen här med allt vad det betyder. Winbergs sparkade igång mjukglassmaskinen på min inrådan så idag blev man bjuden på årets första. Tvättbons yngsta kraschade med nya cykeln men ökade med att köpa rollerblades idag så nu ligger man i yellow alert för att skjutsa till sjukhus med armbrott. Måsarna har börjat väsnas på taken och då vet man verkligen att det är vår. Haveristen har äntligen kommit hem och intagit staden, skönt för då kan man lätta och lämna över skandalansvaret på honom.
onsdag 18 mars 2009
Kontaktannons
Person med döda föräldrar sökes, fet, ful fattig är oväsentligt bara dina föräldrar är garanterat döda och begravna.I första hand sökes en kvinna men uppfyller en man kraven kan det beaktas.
Silly season
14 dagar in på säsongen kommer dom första rapporterna från Danmark om Svenska skandaler. Det är vasst gjort eftersom jag inte kommit på plats än tänkte jag men som vanligt är man oskyldig!
Ett Svenskt rederi ligger ett par kajplatser bort och dom ligger i fältet 24 timmar om dygnet och besättningen är lite blandad kompott. Sjömän utan tvekan, till och med sjöräddare men det hjälper inte riktigt i den här branschen. Här hjälper det att vara halvgalen i stället för försiktig och framför allt ska du sakna funktionen att känna rädsla. Blir du rädd händer ingenting och det funkar inte när du ansvarar för andra människors liv. Fullt ös, i hjärnan alltså, och full kontroll på det du rattar omkring med bland vajrar, bojar och allt annat som flyter eller står fast i sjöbotten.
Men det finns ett undantag i det gänget. Han tar hand om sitt fartyg, smeker det, kollar oljan och äter liksom jag kätting till lunch och är helt utan rädsla.
Vi ser i varandras ögon att vi är utvalda till detta kall och vi har en förstående relation med varandra.
Men det var inte han som var befäl ombord den här gången då en ankarvajer svepte över fartyget och tog med allt som inte ville sitta kvar, typ lanternor, antenner, radaranläggninen etc, plus ett ansenligt hål i däcket.
Vi försökte lära dom i fjol men vissa människor pratar hellre än lyssnar och ligger därför oftare på reparationsvarv.
Ett Svenskt rederi ligger ett par kajplatser bort och dom ligger i fältet 24 timmar om dygnet och besättningen är lite blandad kompott. Sjömän utan tvekan, till och med sjöräddare men det hjälper inte riktigt i den här branschen. Här hjälper det att vara halvgalen i stället för försiktig och framför allt ska du sakna funktionen att känna rädsla. Blir du rädd händer ingenting och det funkar inte när du ansvarar för andra människors liv. Fullt ös, i hjärnan alltså, och full kontroll på det du rattar omkring med bland vajrar, bojar och allt annat som flyter eller står fast i sjöbotten.
Men det finns ett undantag i det gänget. Han tar hand om sitt fartyg, smeker det, kollar oljan och äter liksom jag kätting till lunch och är helt utan rädsla.
Vi ser i varandras ögon att vi är utvalda till detta kall och vi har en förstående relation med varandra.
Men det var inte han som var befäl ombord den här gången då en ankarvajer svepte över fartyget och tog med allt som inte ville sitta kvar, typ lanternor, antenner, radaranläggninen etc, plus ett ansenligt hål i däcket.
Vi försökte lära dom i fjol men vissa människor pratar hellre än lyssnar och ligger därför oftare på reparationsvarv.
tisdag 17 mars 2009
Sprithylla och en kaus
Dom senaste 23 timmarna tillbringade jag på HK med en sovpaus efter 15 timmar då ångan tog slut. Nu är det klart och stamgästerna jublade inte direkt utan noterade bara att det luktade lie fräschare! Snacka om att kasta pärlor efter svin, som jag är rätt bra på. Högsta prio fick sprithyllan som satt på plats redan klockan 20.00 med flaskorna på plats. 01.30 gick jag ner till sängen men ägaren var kvar till 04.30 innan han kroknade.
Dagens projekt var lite återmontering och upphängningen av hedersbetydelsen till HK:s egen Kapten, Björn Sundius. En fin tavla möter nu gästerna i entren med bild på M/S Holmia och en förklaring till varför assuranstrossen hänger i lokalen.
Assuranstrossen är 40 meter lång och gjord av hampafiber, grov som en överarm och svintung. Nu skulle den upp på väggen igen och jag blev ansvarig eftersom jag hade maritim erfarenhet! Kvalificerat skitsnack eftersom det är lättare att hantera en anaconda än assuranstrossen.
- Vi börjar med klumpen sa ägaren. Okej nu backar vi bandet lite grann tyckte jag,
- klumpen heter kaus bara så vi pratar i rätt termer, inte klump eller donk eller något annat.
Efter att ha najat upp trossen ett och ett halvt varv runt lokalen, och ingen kunde uttala ordet ens var man lite trött. Då kommer vi till andra änden på trossen och då finns det mer utrymme för språkförbistring,- kan du som jobbar på sjön inte fixa till snöret i ändan! - Snöret i ändan, det heter för faan inte snöret i ändan, skärp till er, och sen gav jag upp. Ja ja, jag fixar det sa jag uppgivet.
HK är ett trevligt ställe med god mat, stark sprit men räcker det med att ligga 10 meter från vattnet för att kalla sig hamnkrog? Tycker inte jag så HAVERISTEN ska när han kommer hem få fortbilda personalen i lite sjömanstrix. Inte julgranar och Pelikaner men lite knep och knop, TERMER och liknande.
Dagens projekt var lite återmontering och upphängningen av hedersbetydelsen till HK:s egen Kapten, Björn Sundius. En fin tavla möter nu gästerna i entren med bild på M/S Holmia och en förklaring till varför assuranstrossen hänger i lokalen.
Assuranstrossen är 40 meter lång och gjord av hampafiber, grov som en överarm och svintung. Nu skulle den upp på väggen igen och jag blev ansvarig eftersom jag hade maritim erfarenhet! Kvalificerat skitsnack eftersom det är lättare att hantera en anaconda än assuranstrossen.
- Vi börjar med klumpen sa ägaren. Okej nu backar vi bandet lite grann tyckte jag,
- klumpen heter kaus bara så vi pratar i rätt termer, inte klump eller donk eller något annat.
Efter att ha najat upp trossen ett och ett halvt varv runt lokalen, och ingen kunde uttala ordet ens var man lite trött. Då kommer vi till andra änden på trossen och då finns det mer utrymme för språkförbistring,- kan du som jobbar på sjön inte fixa till snöret i ändan! - Snöret i ändan, det heter för faan inte snöret i ändan, skärp till er, och sen gav jag upp. Ja ja, jag fixar det sa jag uppgivet.
HK är ett trevligt ställe med god mat, stark sprit men räcker det med att ligga 10 meter från vattnet för att kalla sig hamnkrog? Tycker inte jag så HAVERISTEN ska när han kommer hem få fortbilda personalen i lite sjömanstrix. Inte julgranar och Pelikaner men lite knep och knop, TERMER och liknande.
söndag 15 mars 2009
Krogsanering
Till ovanligheterna hör att gå på krogen på en söndag. Men detta skedde i nykterhetens tecken då HK ska renoveras. chefen rev ut och jag stod på en verkstad och svetsade nya sprithyllor, vi har klagat på sortimentet och nu när Haveristen kommer hem men kontinentala vanor är det dags. Färgvalet är spännande men jag ska inte avslöja för mycket,men det blir nog helt ok. Är man på lyset spelar det liksom ingen roll vad det är för färg på väggen utan mer vad man har i glaset.
fredag 13 mars 2009
Bara en jude jublar
Till råga på allt tog gasen slut till värmaren så det blir händerna under täcket när man spelar.11 grader allt väl.
Ett tråkigt liv
Om man har ett tråkigt liv kan det till och med vara kul att skura golv. Skulle skura golv i kväll i stället för att sitta ensam i båten med samma gamla dataspel. Köpte pizza och cigg och åkte över till skurobjektet och blev utskälld! Och utskälld igen! Och en tredje gång, så nu sitter jag och ska spela dataspel på en fredagkväll ensam, med hunden förvisso och samma gamla vanliga ostkrokspåse.
Tack för en underbar kväll där ditt golv skulle ha skinit och jag fått sällskap.
Nästa gång ringer du en självplågare och äter nudlar
Tack för en underbar kväll där ditt golv skulle ha skinit och jag fått sällskap.
Nästa gång ringer du en självplågare och äter nudlar
torsdag 12 mars 2009
Tobaksladan i vanadis
Eldarn som är precis tio år äldre än mig är ett levande uppslagsverk. Det finns få saker som passerat honom utan att det fastnat i hans minne, även dom mest konstiga saker. Man kan säga att hans lyra har 28 strängar.
Till vardags är han eldare på en ångbåt som trafikerar Stockholms Skärgård men dom går inte på vintern så då bygger han omöjliga saker. Elcyklar är en svaghet hos honom och han bygger den ena efter den andra. Det händer att polisen stoppar honom eftersom han inte använder hjälm och dom fattar ingenting, för en elcykel klassas som handikappfordon och duttar har inte hjälm.
Hemma har han en svarv och vad som helst kan komma ur den, en vacker lampa eller en potatisprovarnål. Humöret styr tillverkningen kan man säga. Låset till hans hytt på ångbåten är naturligtvis ingen nyckel utan en ombyggd vindrutetorkamotor med en hävarm, en snodd och en tryckknapp bakom en panel. Ganska typiskt honom kan man tycka.
På dagens tripp till Hammarby passerar man massor med historiska platser som man inte ens visste fanns, tex vid Sveaplan ligger det i Sveavägens ände ett par röda och gula gamla hus och det stora gula är den sista tobaksladan i Stockholm. Man odlade tydligen och torkade tobak mitt inne i stan förut?
Jag tror vi passerade 20 platser som han redogjorde något historiskt om som jag aldrig hört talas om, men han visste allt om.
Knopar, bränsleförbrukningskoeficienter, toleranser på Malaysiska puttfnuttlager, varför en gata heter som den gör och varför. Var regalskeppet Wasa hade sin stapelbädd på 1600 talet. Allt finns i hans minnesbank och man kan inte undå att häpna av förundran. Många roliga historier har han i lager och man kan knappt hålla sig för skratt när han berättar om sin ungdom till sjöss och allt dråpligt som skedde.
Till vardags är han eldare på en ångbåt som trafikerar Stockholms Skärgård men dom går inte på vintern så då bygger han omöjliga saker. Elcyklar är en svaghet hos honom och han bygger den ena efter den andra. Det händer att polisen stoppar honom eftersom han inte använder hjälm och dom fattar ingenting, för en elcykel klassas som handikappfordon och duttar har inte hjälm.
Hemma har han en svarv och vad som helst kan komma ur den, en vacker lampa eller en potatisprovarnål. Humöret styr tillverkningen kan man säga. Låset till hans hytt på ångbåten är naturligtvis ingen nyckel utan en ombyggd vindrutetorkamotor med en hävarm, en snodd och en tryckknapp bakom en panel. Ganska typiskt honom kan man tycka.
På dagens tripp till Hammarby passerar man massor med historiska platser som man inte ens visste fanns, tex vid Sveaplan ligger det i Sveavägens ände ett par röda och gula gamla hus och det stora gula är den sista tobaksladan i Stockholm. Man odlade tydligen och torkade tobak mitt inne i stan förut?
Jag tror vi passerade 20 platser som han redogjorde något historiskt om som jag aldrig hört talas om, men han visste allt om.
Knopar, bränsleförbrukningskoeficienter, toleranser på Malaysiska puttfnuttlager, varför en gata heter som den gör och varför. Var regalskeppet Wasa hade sin stapelbädd på 1600 talet. Allt finns i hans minnesbank och man kan inte undå att häpna av förundran. Många roliga historier har han i lager och man kan knappt hålla sig för skratt när han berättar om sin ungdom till sjöss och allt dråpligt som skedde.
Såld till negern på Komorerna
Eldarn och jag var på fartygsbesiktningstur idag. Hammarbyhamnen närmare bestämt. Chefen hade hittat en katamaran som var till salu och undrade om jag kunde besiktiga den innan han slog till och köpte. Självklart, jag tar med mig Eldarn och kollar vad det är för något. Så tidigt i morse fikade vi och drog innan rusningen ner till hamnen. Agenten var sen vilket jag tyckte var märkligt. 2,6 miljoner skulle jag vara i tid för men han visste vad vi senare skulle få reda på.
Vid första anblicken insåg jag att det skulle ta mig minst en månad att bara måla pisset för färgen hängde i sjok överallt. Slipdragning och blästring. Axlar och hjärtstocksbesiktning, och tusen andra saker som bara var tvunget att fixas.
I maskinrummet började jag bli tveksam och efter Eldarns inspektion av elsystem och det tveksamt utförda isoleringsarbetet av maskinrummet var hon dödsdömd. 1 000 000 kronor i kostnad för att få henne i stånd att klara en syn och allt arbete som jag skulle vara tvungen att lägga ner. Firmans andra fartyg är i toppskick mekaniskt, elektriskt och snygg. Den här var inget av detta, och jag fick flyktbeteenden vid bara tanken på hur maskin såg ut.
Köp för faan inte den där bad jag chefen, det är en likkista och det tar minst ett halvår att få henne okej för charter. Han brukar lyssna på vad jag säger eftersom allt Svenskt är bra enligt honom och det gjorde han nu med, puh.
Båten var förvisso redan såld till en Afrikan på Komorerna som inte kommit upp med slutbetalningen och dom har nog inte samma krav där som här. Vårat Sjöfartsverk hade skrattat länge om vi bett om en besiktning och vad Danska Sjöfartsstyrelsen hade sagt kan jag bara gissa.
Vid första anblicken insåg jag att det skulle ta mig minst en månad att bara måla pisset för färgen hängde i sjok överallt. Slipdragning och blästring. Axlar och hjärtstocksbesiktning, och tusen andra saker som bara var tvunget att fixas.
I maskinrummet började jag bli tveksam och efter Eldarns inspektion av elsystem och det tveksamt utförda isoleringsarbetet av maskinrummet var hon dödsdömd. 1 000 000 kronor i kostnad för att få henne i stånd att klara en syn och allt arbete som jag skulle vara tvungen att lägga ner. Firmans andra fartyg är i toppskick mekaniskt, elektriskt och snygg. Den här var inget av detta, och jag fick flyktbeteenden vid bara tanken på hur maskin såg ut.
Köp för faan inte den där bad jag chefen, det är en likkista och det tar minst ett halvår att få henne okej för charter. Han brukar lyssna på vad jag säger eftersom allt Svenskt är bra enligt honom och det gjorde han nu med, puh.
Båten var förvisso redan såld till en Afrikan på Komorerna som inte kommit upp med slutbetalningen och dom har nog inte samma krav där som här. Vårat Sjöfartsverk hade skrattat länge om vi bett om en besiktning och vad Danska Sjöfartsstyrelsen hade sagt kan jag bara gissa.
Som på moln
Du blev lite skraj va sa Tvättbon! E va menar du undrade jag frågande. Din blogg om A som du gjorde tillägg om M i senare sa hon. Jag tänkte att du kanske blev avundsjuk när jag skrev något vackert om A så jag la till vad jag kände för dig senare, som kompensation, är du arg undrade jag. Näe men jag är tydligen bara gamla minnen och hinkar i vattnet och hon är framgångsrik med cabriolet!
Kvinnor kan i bland te sig som mysterium för en man och för att rättfärdiga mitt agerande ska jag nu skriva något vackert om M utan hinkar och gamla minnen, och förmodligen få sura miner för att man känner vad man känner, och säger det.
Tvättbon är en underbar 44 åring med långt blont hår och framgångsrik inom sitt yrke. Hon har tre barn som tar all hennes tid och ett underbart hus på ön. Jag uppskattar henne över allt annat och gör vad som helst för henne. Hon är min dröm och jag är som på moln när jag är med henne.
Nöjd!
Kvinnor kan i bland te sig som mysterium för en man och för att rättfärdiga mitt agerande ska jag nu skriva något vackert om M utan hinkar och gamla minnen, och förmodligen få sura miner för att man känner vad man känner, och säger det.
Tvättbon är en underbar 44 åring med långt blont hår och framgångsrik inom sitt yrke. Hon har tre barn som tar all hennes tid och ett underbart hus på ön. Jag uppskattar henne över allt annat och gör vad som helst för henne. Hon är min dröm och jag är som på moln när jag är med henne.
Nöjd!
tisdag 10 mars 2009
Det värmer annorlunda
Inlägget om en vän kan uppfattas med svart blick av en annan vän så här kommer en korrektur. Du värmer du med och ditt skratt förlänger livet. Mina bästa minnen finns i din blick och närhelst jag ser vatten tänker jag på sommaren, även mitt i vintern.
Segelturen, badkaret i klippan, hinken i vattnet och att dagarna gick fortare än kalendern. På varsin sida om klippan med en kamrat mitt i mellan. Spritkök och kortspel i solnedgången, nystekt Aborre och vitt vin.Inblåsta med en god bok långt härifrån men ändå nästan hemma.
Att det aldrig är oväder på Kanan när du är med, Sandhamnsbullar till Möja och långa promenader på en grusväg.
Kram M
Segelturen, badkaret i klippan, hinken i vattnet och att dagarna gick fortare än kalendern. På varsin sida om klippan med en kamrat mitt i mellan. Spritkök och kortspel i solnedgången, nystekt Aborre och vitt vin.Inblåsta med en god bok långt härifrån men ändå nästan hemma.
Att det aldrig är oväder på Kanan när du är med, Sandhamnsbullar till Möja och långa promenader på en grusväg.
Kram M
Visiteringszonen
Som brukligt på sjön bär man altid kniv! Den är alltid bra att ha till hands men vid enstaka tillfällen önskade man att man lämnat den hemma. I Danmark råder numera och återigen ett "Rockers" krig. "Rockers" är benämningen på en man som tror att han är motorcykelintresserad men inte alltid äger en motorcykel. Dom går under många namn och utgör 1% av befolkningen. På den andra sidan står "Nydanskar" som tycker att dom har ensamrätt på blommor som växer i deras hemland och vill därför ha ensamrätt på försäljningen av dom. Anar man en konflikt!
Polisen har därför tänkt till och infört visiteringszoner i dom större städerna och du kan när som helst bli uppkörd mot en vägg och visiterad. Hittar dom då en Svensk sjömanskniv blir det kurran. Passande nog så ligger vår nya lägenhet mitt i centrum och följdaktligen mitt i visiteringszonen. Normaldansken fattar ingenting så det är väl bara att ta seden dit man kommer, och gilla läget.
Polisen har därför tänkt till och infört visiteringszoner i dom större städerna och du kan när som helst bli uppkörd mot en vägg och visiterad. Hittar dom då en Svensk sjömanskniv blir det kurran. Passande nog så ligger vår nya lägenhet mitt i centrum och följdaktligen mitt i visiteringszonen. Normaldansken fattar ingenting så det är väl bara att ta seden dit man kommer, och gilla läget.
En varm vän
Jag har en i mina ögon riktig vän. Hon är kvinna, numera, framgångsrik och snygg. Hade jag inte vart 47 år gammal och hon min brorsdotter hade jag nog bett om hennes hand. Tror inte brorsan hade förstått hur som helst och hon förtjänar så mycket mer.
Hon skrev ett mail till mig i dag som inte bara värmde utan man mådde gott när man läste det. Hon är blond med ett jäkligt bra jobb, en liten cabriolet och naturligtvis en liten söt handväskhund. Du kan se henne framför dig om du tänker på beskrivningen.
Om du är man faller du nog för förpackningen men blir kär i innehållet, så fantastisk är hon. Jag hoppas att jag ser henne snart och får höra henne skratta för det värmer i en gammal sliten kropp.
Kram till dig A.
Hon skrev ett mail till mig i dag som inte bara värmde utan man mådde gott när man läste det. Hon är blond med ett jäkligt bra jobb, en liten cabriolet och naturligtvis en liten söt handväskhund. Du kan se henne framför dig om du tänker på beskrivningen.
Om du är man faller du nog för förpackningen men blir kär i innehållet, så fantastisk är hon. Jag hoppas att jag ser henne snart och får höra henne skratta för det värmer i en gammal sliten kropp.
Kram till dig A.
söndag 8 mars 2009
Ute i kylan
Vi väntar alla på våren men jag kanske gör det mer än andra. Isen släpper i vikarna och hela skärgården blir farbar. Dom första vårtecknen har kommit såsom att "kroppen" hade t- shirt i fredags och måsarna har återtagit sitt skränande på taken i stan. Men i år fuskar jag lite med våren och åker ner till kontinenten och möter den, i Danmark närmare bestämt. Man blir Fartygsbefäl på heltid och dagdrömmer om allt som gör livet värt och leva, tex skärgården som man då inte får uppleva förens det är höst igen. Hönan eller ägget teorin är min vardag numera och man vänjer sig vid det även om det inte är så roligt alla gånger. Är man ensam med bara hund eller finns det någon som väntar på en! Ska man göra i ordning båten som man inte hinner köra med! Orkar man någonting snart eller ska man bara ge upp och låta strömmen föra en ut till havs och sakta dö ut.
Just döden ligger nära till hands nu, är det något fel med att vilja dö. Tänker ofta på vad skönt det skulle vara att stilla få somna in och slippa allt elände som en vardag kan vara. Men jag dör bara i strid eftersom jag är ett rovdjur och inget offerlamm.
torsdag 5 mars 2009
Fiskmat
Ska du bestämma vad vi ska äta fick man höra nyligen. Då tog orken slut, man resignerade och åkte ner till båten. I maskinrummet låg maten man köpt och av förklarliga skäl var den inte funkis för varken min mage eller mitt kök.
I bland brinner jag och då spelar det ingen roll vilka konsekvenser jag får utstå, det brinner ändå. Var inte nära mig när det brinner för jag blir folkilsk, oberäknelig och farlig.
Nu brann det fullständigt och halvgråtandes tog jag upp kassarna på däck och satte ankartampen i handtagen och lät hela skiten gå överbord. Om du i sommar får en Aborre som smakar oxfile så har du svaret här.
Just nu lägger jag min tid på en kasse cider och ostkrokar i stället för att gå på barnkalas, och förmodligen är det bäst för mina nerver då jag numera hatar barn lika intensivt som ett migränanfall.
I bland brinner jag och då spelar det ingen roll vilka konsekvenser jag får utstå, det brinner ändå. Var inte nära mig när det brinner för jag blir folkilsk, oberäknelig och farlig.
Nu brann det fullständigt och halvgråtandes tog jag upp kassarna på däck och satte ankartampen i handtagen och lät hela skiten gå överbord. Om du i sommar får en Aborre som smakar oxfile så har du svaret här.
Just nu lägger jag min tid på en kasse cider och ostkrokar i stället för att gå på barnkalas, och förmodligen är det bäst för mina nerver då jag numera hatar barn lika intensivt som ett migränanfall.
onsdag 4 mars 2009
Lär dig att hata barn
Det finns så mycket mer här i världen än barn, tycker jag. Barn är i grunden underbara varelser och man kan ha mycket roligt med dom. Men om hela ens liv snurrar runt barn kan det bli för mycket! Som sprit ungefär, lagom mängd och det är kul. För mycket och det kan bli mindre kul. Alltid och du har ett missbruk.
Alla andra dricker sprit kan en alkoholist urskuldra sig, jag har inga problem. Men din omgivning och speciellt din vän tycker att det har blivit ett problem. Du jobbar till och med på systembolaget, pratar alltid om ditt arbete och all sprit. Vad vi än gör så kommer du in på sprit, att man kan inte äta det tillsammans med sprit. Ska vi handla kläder så tittar du på kläder till flaskan!
Din vän planerar något speciellt för dig och blir besviken för att dina tankar är som vanligt på samma ställe, och det är inte där han önskade att den var.
Din vän kommer nu att göra det han planerade men utan spriten och i ensamhet. Det som var speciellt för honom var inte speciellt för dig och det sårar honom.
Alla andra dricker sprit kan en alkoholist urskuldra sig, jag har inga problem. Men din omgivning och speciellt din vän tycker att det har blivit ett problem. Du jobbar till och med på systembolaget, pratar alltid om ditt arbete och all sprit. Vad vi än gör så kommer du in på sprit, att man kan inte äta det tillsammans med sprit. Ska vi handla kläder så tittar du på kläder till flaskan!
Din vän planerar något speciellt för dig och blir besviken för att dina tankar är som vanligt på samma ställe, och det är inte där han önskade att den var.
Din vän kommer nu att göra det han planerade men utan spriten och i ensamhet. Det som var speciellt för honom var inte speciellt för dig och det sårar honom.
tisdag 3 mars 2009
Varför jakt
I grund och botten går jakt ut på att döda ett djur, allt annat är patetiska bortförklaringar och fånigt att höra på. Jag jagar för naturupplevelsen säger många utan att förstå att det dom säger är motsägelsefullt, dom dödar ju naturupplevelsen i slutet och det brukar man väl inte göra. Folk som plockar blommor och sätter dom i en vas är lika puckade och frågar man varför dom plockade blommorna så säger dom att dom var så vackra. Konstigt att man väljer att mörda något som var så vackert samtidigt som man inte låter andra ta del av det vackra.
Men jakt är ändå en del av näringskedjan och man kan äta det man jagat, om jakten gick bra. Men i i slutändan och framför allt i dagens samhälle är det ändå bara lusten att döda som är den ända vettiga förklaringen.
Man väljer ut vad som får jagas och nu senast läste jag att man fick skjuta ex antal lodjur i år, eller ex antal vargar, björnar etc. Fick jag se en lo eller varg i skogen skulle jag kunna leva på det i många år och vårda det som ett vackert minne. Varför ska man skjuta något så vackert som ett lodjur, beats me, men det är mycket man inte förstår.
Det dödande skottet är trots allt en massiv upplevelse och en underbar känsla, av egen erfarenhet. Man ligger väl gömd i rätt vindriktning och väntar på det man vet ska komma ut i gläntan. Avståndet är 125 meter, det vet du, och vinden svag från höger. Med ett tveksamt steg kliver han ut i gläntan och tar upp en stor del av ditt kikarsikte. Lugnet infinner sig och du observerar honom i trettio sekunder innan du osäkrar, andas ut hälften av luften och tänker dig kulans väg över fältet, in i bogen där den slår sönder dom inre organen och döden infinner sig. Du höjer riktpunkten lite och kulans tryckvåg kommer att slå ut ryggmärgen och allt maskinellt stannar i samma ögonblick som kulan träffar. Långsamt ökar tycket på avtryckaren och varken du eller han märker att skottet gått i väg, men han dör i samma ögonblick som du upppfatar det och du andas in igen.
Men jakt är ändå en del av näringskedjan och man kan äta det man jagat, om jakten gick bra. Men i i slutändan och framför allt i dagens samhälle är det ändå bara lusten att döda som är den ända vettiga förklaringen.
Man väljer ut vad som får jagas och nu senast läste jag att man fick skjuta ex antal lodjur i år, eller ex antal vargar, björnar etc. Fick jag se en lo eller varg i skogen skulle jag kunna leva på det i många år och vårda det som ett vackert minne. Varför ska man skjuta något så vackert som ett lodjur, beats me, men det är mycket man inte förstår.
Det dödande skottet är trots allt en massiv upplevelse och en underbar känsla, av egen erfarenhet. Man ligger väl gömd i rätt vindriktning och väntar på det man vet ska komma ut i gläntan. Avståndet är 125 meter, det vet du, och vinden svag från höger. Med ett tveksamt steg kliver han ut i gläntan och tar upp en stor del av ditt kikarsikte. Lugnet infinner sig och du observerar honom i trettio sekunder innan du osäkrar, andas ut hälften av luften och tänker dig kulans väg över fältet, in i bogen där den slår sönder dom inre organen och döden infinner sig. Du höjer riktpunkten lite och kulans tryckvåg kommer att slå ut ryggmärgen och allt maskinellt stannar i samma ögonblick som kulan träffar. Långsamt ökar tycket på avtryckaren och varken du eller han märker att skottet gått i väg, men han dör i samma ögonblick som du upppfatar det och du andas in igen.
Olika nyanser av grått
Fick idag en inblick i omsorgen av våra kamrater som inte är som vi andra. Ruggigt kan jag meddela och om jag kraschar med bilen vill jag avlivas hellre än att hamna på dutthem. Med olika nyanser av grått menar jag att det finns olika grader av störning hos dom olyckliga och undrar vem som har det värst, han som vet att han är omgiven av "idioter" eller den lallande självmordsbombaren.
När vet man föresten om man är "idiot" har jag funderat över, jag uppfattar mig som frisk o kry men min omgivning kanske uppfattar mig som utvecklingsstörd! Vet man om det undrar jag ofta, eller är allt bara normalt.
Tänk att komma hem efter dagens aktiviteter och man vill hänga med polarna innan man lägger sig och det går inte att få ett vettigt ord ur polarn i lägenheten bredvid. Vem skulle inte bli tokig av det. Uppfattar man föresten hemtrevligt eller är man likgiltig för sådant. Omsorgen verkar i alla fall vara likgiltiga över miljön för efter 6 timmar i lokalen fick man självmordsplaner, så tråkig var miljön.
Träffade en ung man i morse som sa god morgon, satte sig i bussen som kördes av en snygg blondin och åkte till "jobbet", han kämpar på och såg ut att ha ett med hans mått bra liv.
Med uppenbar insikt om att man sticker ut hakan tycker jag att man tänder lyset för dom eller släcker lampan, i min värld finns det inget där i mellan. Jag är för att man tänder lyset, ger dom färger och en värld som uppskattas, deras värld är inte som våran men vi tycker nog om samma saker.
När vet man föresten om man är "idiot" har jag funderat över, jag uppfattar mig som frisk o kry men min omgivning kanske uppfattar mig som utvecklingsstörd! Vet man om det undrar jag ofta, eller är allt bara normalt.
Tänk att komma hem efter dagens aktiviteter och man vill hänga med polarna innan man lägger sig och det går inte att få ett vettigt ord ur polarn i lägenheten bredvid. Vem skulle inte bli tokig av det. Uppfattar man föresten hemtrevligt eller är man likgiltig för sådant. Omsorgen verkar i alla fall vara likgiltiga över miljön för efter 6 timmar i lokalen fick man självmordsplaner, så tråkig var miljön.
Träffade en ung man i morse som sa god morgon, satte sig i bussen som kördes av en snygg blondin och åkte till "jobbet", han kämpar på och såg ut att ha ett med hans mått bra liv.
Med uppenbar insikt om att man sticker ut hakan tycker jag att man tänder lyset för dom eller släcker lampan, i min värld finns det inget där i mellan. Jag är för att man tänder lyset, ger dom färger och en värld som uppskattas, deras värld är inte som våran men vi tycker nog om samma saker.
Går att valla
Skeppshunden som föddes med "know how" om vallning kan valla allt, dvs allt som går att valla. Och han har lärt mig att nästan allt kan vallas, med varierande resultat. Bryggbyggare går att valla en gång tills han satt tänderna i deras hälsenor. Dom förstår inte att det är hans sätt att lugna flocken och styra dom dit han vill. Dom blir skitförbannade och han fattar ingenting. - Stå still då för faan, annars nafsar jag. Låter solklart för honom.
Barn går inte att valla, dom förstår inte det där med styrningen och börjar gråta.
Kanadagäss går att valla till Valhalla för dom lyfter bara när han blir jobbig. Dom har slutat att gå i vattnet för han vallar dom simmandes, till Edholma om det krävs av honom. Längans lilla smulan går inte att valla för hon blir skitsur, ser ut som ett litet lamm men skäller som en bandhund, klart jobbigt tyckte han och har inte provat igen.
Svan har vi provat och fått stryk, och tagit hämnd på ett år senare när han sov på bryggan. Rådjur gör som vanligt men ändrar fort taktik när han blåser förbi, och motar dom mot mig, då brukar paniken utbryta i flocken och det sprutar Rådjur åt alla håll.
Älg funkar skitbra men husse springer som fan och skriker sluta för helvete när Älgen är en i hasorna.
Hur kan det vara kul att springa i kapp en bil och hugga i bakdäcken, han tycker det är skitkul.
Till sjöss går allt att valla och han står i fören och leder mig eftersom han inte har några papper, ribbar är skitkul tycker han, bitvänliga med den där korven.
I bilen sitter han med nosen i friskluftintaget och tittar han på mig stannar jag och öppnar dörren och han vallar vad det nu var han hittade just då.
All time high är en katt, gärna karlssons stora hankatt som bjuder på returmatch minst ett par gånger. Upp i trädet och lika fort ner igen retas lite och upp i nästa träd.
Det finns bara en som är fredad på livstid och det är Anna-karins trebenta katt. Han lyfter inte ens på ett ögonlock när hon kommer linkandes över parkeringen, är inte djur fantastiska.
Barn går inte att valla, dom förstår inte det där med styrningen och börjar gråta.
Kanadagäss går att valla till Valhalla för dom lyfter bara när han blir jobbig. Dom har slutat att gå i vattnet för han vallar dom simmandes, till Edholma om det krävs av honom. Längans lilla smulan går inte att valla för hon blir skitsur, ser ut som ett litet lamm men skäller som en bandhund, klart jobbigt tyckte han och har inte provat igen.
Svan har vi provat och fått stryk, och tagit hämnd på ett år senare när han sov på bryggan. Rådjur gör som vanligt men ändrar fort taktik när han blåser förbi, och motar dom mot mig, då brukar paniken utbryta i flocken och det sprutar Rådjur åt alla håll.
Älg funkar skitbra men husse springer som fan och skriker sluta för helvete när Älgen är en i hasorna.
Hur kan det vara kul att springa i kapp en bil och hugga i bakdäcken, han tycker det är skitkul.
Till sjöss går allt att valla och han står i fören och leder mig eftersom han inte har några papper, ribbar är skitkul tycker han, bitvänliga med den där korven.
I bilen sitter han med nosen i friskluftintaget och tittar han på mig stannar jag och öppnar dörren och han vallar vad det nu var han hittade just då.
All time high är en katt, gärna karlssons stora hankatt som bjuder på returmatch minst ett par gånger. Upp i trädet och lika fort ner igen retas lite och upp i nästa träd.
Det finns bara en som är fredad på livstid och det är Anna-karins trebenta katt. Han lyfter inte ens på ett ögonlock när hon kommer linkandes över parkeringen, är inte djur fantastiska.
måndag 2 mars 2009
Potatismos med räksallad
Mina matvanor brukar förvåna och förbrylla mina medmänniskor. I snart 4 år har jag levt på Potatismos med räksallad till lunch och champinjonsoppa till middag. Andra människor tror att man förtvinar och dör av en sådan kost men jag är ett levande exempel på att det funkar. Andra skiter en till två gånger per dag, Mange måste göra det minst tre med tanke på intaget av mat. Jag gör det stora en gång, i veckan. Klockrent om man som jag är ute mycket på havet i liten båt och billigt i papper.
Anledningen till detta självplågande är att jag var markant överviktig tidigare utan att jag själv hade problem av det, men alla andra hade synpunkter. Nu gjorde jag något åt saken för att slippa det och får i stället kommentarer för att jag äter för lite?
Jag snörde åt magsäcken så den är nu stor som en kaffemugg och entren dit är som ett pekfinger tjockt. Sjömansbiff är således inget alternativ om man inte tuggar sväljer, spyr upp, tuggar och sväljer igen ett par gånger. Provade det i början men tröttnade på smaken även fast det är godare andra gången.
Socialt ätande på tillställning blir som du förstår ett problem. Tvärstopp redan vid förrätten och då återstår en huvudrätt och dessert, kaffe konjak och en liten kaka. Självmord i mina ögon så jag undviker det.
I början försökte jag förklara när värdinnan undrade lite stött om jag inte tyckte om maten. Efter ett år tröttnade jag och sa att jag har magcancer för det avslutade diskussionen om mina matvanor direkt.
Det som gick att äta igår går inte idag så man vet aldrig när man får problem, dom kommer bara. Om allt känns okej kan lite kaffe orsaka en katastrof 1 minut senare. Mindre modiga män åker då in till sjukhuset för gastroskopi och slamtömning. Har du gjort gastroskopi? Snacka om Deep Troath och där hittar ni inte mig, jag blåser alla tankar och går upp till ytan med ett snörvlande och jagar i mig en kanna grädde som smörjning för skutan.
Tänk dig att en massa saker vill neråt samtidigt som luften i magen vill tryckutjämna, det vi kallar rapa, och ventilen har kärvat ihop. Trycket byggs upp jävligt fort och man får panik, måste ut med luften innebär att all mat måste ut först. Man spyr helt enkelt. Puh, överlevde även denna gång.
På restaurang brukar jag beordra Tvättbon vid hennes menyval, för det är som en porrfilm att se henne äta en plankstek med extra allt. Känna alla dofter och jag minns exakt hur det smakar, kan bara inte äta det. Hårt bröd med senap smakar precis som om skinkan ligger där, kan bara inte äta den. Öl är skitgott men det går bara inte, kanske två mellis och sen är man radarstyrd utan att ha några promille.
Så du som undrar varför jag kan bli så otroligt onykter har nu svaret, inget går till spillo, allt hamnar i blodomloppet för bearbetning och man blir tokfull. Men som med mat vet man inte vad verkmästarn har för planer. Vissa gånger dumpar han hela skiten i urinblåsan och inget händer, nästa gång spar han allt.
Mitt råd till dig som är överviktig är således att du fortsätter med det, lever livet och dör lycklig. På min gravsten ska jag gravera ett recept på Rådjurssadel med vinbärsgele, och syltade lökar och potatisgratäng, för jag dör olycklig.
Anledningen till detta självplågande är att jag var markant överviktig tidigare utan att jag själv hade problem av det, men alla andra hade synpunkter. Nu gjorde jag något åt saken för att slippa det och får i stället kommentarer för att jag äter för lite?
Jag snörde åt magsäcken så den är nu stor som en kaffemugg och entren dit är som ett pekfinger tjockt. Sjömansbiff är således inget alternativ om man inte tuggar sväljer, spyr upp, tuggar och sväljer igen ett par gånger. Provade det i början men tröttnade på smaken även fast det är godare andra gången.
Socialt ätande på tillställning blir som du förstår ett problem. Tvärstopp redan vid förrätten och då återstår en huvudrätt och dessert, kaffe konjak och en liten kaka. Självmord i mina ögon så jag undviker det.
I början försökte jag förklara när värdinnan undrade lite stött om jag inte tyckte om maten. Efter ett år tröttnade jag och sa att jag har magcancer för det avslutade diskussionen om mina matvanor direkt.
Det som gick att äta igår går inte idag så man vet aldrig när man får problem, dom kommer bara. Om allt känns okej kan lite kaffe orsaka en katastrof 1 minut senare. Mindre modiga män åker då in till sjukhuset för gastroskopi och slamtömning. Har du gjort gastroskopi? Snacka om Deep Troath och där hittar ni inte mig, jag blåser alla tankar och går upp till ytan med ett snörvlande och jagar i mig en kanna grädde som smörjning för skutan.
Tänk dig att en massa saker vill neråt samtidigt som luften i magen vill tryckutjämna, det vi kallar rapa, och ventilen har kärvat ihop. Trycket byggs upp jävligt fort och man får panik, måste ut med luften innebär att all mat måste ut först. Man spyr helt enkelt. Puh, överlevde även denna gång.
På restaurang brukar jag beordra Tvättbon vid hennes menyval, för det är som en porrfilm att se henne äta en plankstek med extra allt. Känna alla dofter och jag minns exakt hur det smakar, kan bara inte äta det. Hårt bröd med senap smakar precis som om skinkan ligger där, kan bara inte äta den. Öl är skitgott men det går bara inte, kanske två mellis och sen är man radarstyrd utan att ha några promille.
Så du som undrar varför jag kan bli så otroligt onykter har nu svaret, inget går till spillo, allt hamnar i blodomloppet för bearbetning och man blir tokfull. Men som med mat vet man inte vad verkmästarn har för planer. Vissa gånger dumpar han hela skiten i urinblåsan och inget händer, nästa gång spar han allt.
Mitt råd till dig som är överviktig är således att du fortsätter med det, lever livet och dör lycklig. På min gravsten ska jag gravera ett recept på Rådjurssadel med vinbärsgele, och syltade lökar och potatisgratäng, för jag dör olycklig.
En dum jävel
I mitt närområde finns en dum jävel. Jag trodde dom var utdöda men den här lever fortfarande och förpestar min tillvaro. Varje kväll innan jag somnar dyker jag under hans båt med A Dyk utrustning och fäster en sprängladdning med kakellim på hans skrov. Det somnar man av med ett leende men varje jävla morgon så ligger den där och förpestar ytterligare en dag.
Han kom en dag ombord på mitt fartyg och letade efter mig. Hornen växte direkt och jag undrade om jag sagt ok till hemfridsbrott eller om det låg i hans natur att bara borda andras fartyg. Han ursäktade sig utan att det blidkade mig, men gör det inte två gånger sa jag till honom för då får du gå plankan.
Han hade enligt Björne fått en plats hos honom men det skulle ta ett tag, och nu undrade han om det var ok att ligga skavfötters med Framåt ett tag. Hur länge är ett tag undrade jag och fick svaret 6 månader.
Vet inte hur hans klocka ser ut men hans kalender saknar nog sidor. Glöm det mina förtöjningar är anpassade för mig så det blir inget av det. Han provade alla möjliga lösningar och jag sa bara glöm det, glöm det.
Helg med kompisar i havsbandet och väl hemma ligger det ett rostigt as inträngt mellan grannens båt och saxarns brygga. Hur mycket jag än skrek så gick inte budskapet in, olaga hot förstår han inte heller, totalt tvärdum och ägare av Thaikärring som försöker vara trevlig.
Jag hatar fanskapet och tar snart fängelsestraff bara för att få bort honom.
Han stjäl ström, virke, min parkering och springer och snackar skit högt och lågt.Han eldar sin panna med tryckt virke så röken ligger lågt in i mina ventiler, jävla avskum. Alla skrattar och tycker det är skitkul vilket jag inte gör.
Min Nordsjömistlur på 140 db kommer snart att väcka honom och halva Waxholm varje natt klockan 02.00 tills jag får lugn och ro. Ville jag ha grannar hade jag bott i petersberg eller i kulan, vem fan om inte jag får grannar nedanför en soptipp. "The story of my life" tar aldrig slut och roten till det onda är "Bamse" som helt oskyldigt hamnade som mellanhand till en gammal kompis som jobbar med fanskapet.
Han förhalar till och med mina förtöjningar och drar linor så man inte kommer fram till sin landgång. IDIOT.
Snart har Waxholm sin egen Rainbow Warrior.
Han kom en dag ombord på mitt fartyg och letade efter mig. Hornen växte direkt och jag undrade om jag sagt ok till hemfridsbrott eller om det låg i hans natur att bara borda andras fartyg. Han ursäktade sig utan att det blidkade mig, men gör det inte två gånger sa jag till honom för då får du gå plankan.
Han hade enligt Björne fått en plats hos honom men det skulle ta ett tag, och nu undrade han om det var ok att ligga skavfötters med Framåt ett tag. Hur länge är ett tag undrade jag och fick svaret 6 månader.
Vet inte hur hans klocka ser ut men hans kalender saknar nog sidor. Glöm det mina förtöjningar är anpassade för mig så det blir inget av det. Han provade alla möjliga lösningar och jag sa bara glöm det, glöm det.
Helg med kompisar i havsbandet och väl hemma ligger det ett rostigt as inträngt mellan grannens båt och saxarns brygga. Hur mycket jag än skrek så gick inte budskapet in, olaga hot förstår han inte heller, totalt tvärdum och ägare av Thaikärring som försöker vara trevlig.
Jag hatar fanskapet och tar snart fängelsestraff bara för att få bort honom.
Han stjäl ström, virke, min parkering och springer och snackar skit högt och lågt.Han eldar sin panna med tryckt virke så röken ligger lågt in i mina ventiler, jävla avskum. Alla skrattar och tycker det är skitkul vilket jag inte gör.
Min Nordsjömistlur på 140 db kommer snart att väcka honom och halva Waxholm varje natt klockan 02.00 tills jag får lugn och ro. Ville jag ha grannar hade jag bott i petersberg eller i kulan, vem fan om inte jag får grannar nedanför en soptipp. "The story of my life" tar aldrig slut och roten till det onda är "Bamse" som helt oskyldigt hamnade som mellanhand till en gammal kompis som jobbar med fanskapet.
Han förhalar till och med mina förtöjningar och drar linor så man inte kommer fram till sin landgång. IDIOT.
Snart har Waxholm sin egen Rainbow Warrior.
Det här med båtar
Jag kommer i håg mitt första minne, det var ifrån en båt. Min bror satte mig i båten och puttade ut den från bryggan. Den satt fortfarande förtöjd men inte fattade jag att man kunde dra in en båt mot en brygga, det funkar bara tvärtom så jag satt och grät och alla skrattade. I vuxen ålder har jag sett en bild på mig själv och båten och insåg att jag bara var ett och ett halvt år gammal. Vad jag gjorde i en båt vid den åldern utan en flytväst vet jag inte och ifrågasätter mina föräldrars omdömme. Men mycket var annorlunda på den tiden, man kunde drunkna om man ätit innan man badade etc.
Ett annat starkt minne var att min äldre bror skulle få följa med grannen till västkusten och där hade dom en båt som han skulle få åka i. Jag var otröstlig så till slut körde farsan ut mig till Waxholm och lejde en taxibåt att köra mig tills jag skrattade igen. och det gjorde jag ganska fort.
Min far som var militär hade en besynnerlig inlärningspedagogik. Rädsla är till för att övervinnas var hans filosofi och den testade han på mig och det funkar, man är liksom tvungen att överkomma rädsla för att komma vidare eller för att komma hem.
Jag lärde mig simma på en sten på Gotland? Stenen låg en bra bit ut i vattnet så han tog mig på sin rygg och simmade ut till den, ställde mig på stenen och sa innan han simmade in igen att du kommer när du är hungrig. Ensam på en sten i havet är läskigt så jag kom fortare än han sagt hamburgare med ost och var sen den dagen fullt simkunnig
Ett annat starkt minne var att min äldre bror skulle få följa med grannen till västkusten och där hade dom en båt som han skulle få åka i. Jag var otröstlig så till slut körde farsan ut mig till Waxholm och lejde en taxibåt att köra mig tills jag skrattade igen. och det gjorde jag ganska fort.
Min far som var militär hade en besynnerlig inlärningspedagogik. Rädsla är till för att övervinnas var hans filosofi och den testade han på mig och det funkar, man är liksom tvungen att överkomma rädsla för att komma vidare eller för att komma hem.
Jag lärde mig simma på en sten på Gotland? Stenen låg en bra bit ut i vattnet så han tog mig på sin rygg och simmade ut till den, ställde mig på stenen och sa innan han simmade in igen att du kommer när du är hungrig. Ensam på en sten i havet är läskigt så jag kom fortare än han sagt hamburgare med ost och var sen den dagen fullt simkunnig
Vilken jävla smäll 3
På våra konvojer till Split medföljde två till tre pansarbilar som skydd. Väl framme i Split blev vi lediga och kunde njuta av friheten en dag medans lastbilskillarna var tvugna att lasta allt som skulle upp. Vid ett av dessa tillfällen står en pansarbil i vägen på området och en lastbilskille ska flytta den, och gör så. En pansar bil har rökkastare i fronten för att kunna gömma sig i röken om han blir påskjuten. En pansarbil stannar inte heller bara för att man stänger av nyckeln utan det finns en knapp för avstängningen.
Ett geni på materielverket hade utformat rökkastarpanelen i taket med en stooor nödstoppsknapp så det var enkelt att skjuta av även med handskar på sig. Så när pansarbilen inte stannar letar följdaktligen föraren efter en knapp att trycka på och vad ser han om inte en stooor nödstopp, och trycker på den. Fomp, Fomp, Fomp så går sex rökgranater med fosfor iväg inne på lastplan, om det brinner, det brinner som faan och i allt, material, lastbilar och människor
Ett geni på materielverket hade utformat rökkastarpanelen i taket med en stooor nödstoppsknapp så det var enkelt att skjuta av även med handskar på sig. Så när pansarbilen inte stannar letar följdaktligen föraren efter en knapp att trycka på och vad ser han om inte en stooor nödstopp, och trycker på den. Fomp, Fomp, Fomp så går sex rökgranater med fosfor iväg inne på lastplan, om det brinner, det brinner som faan och i allt, material, lastbilar och människor
Kvinnor och handgranater
För att göra dagen lite roligare för servicepersonalen, dvs posttanter och expeditions personal beslutade brorsan att dom skulle få kasta lite rökhandgranater. Detta skulle ske inne på campen så dom inte kom bort sig i terränglådan eller dyligt. Sånt där är jag kraftigt motståndare till så vi har korten på bordet. Första handgranaten, ingenting händer, den ligger där och leker blindgångare. Skitbra med blindgångare på campen så jag hämtar lite sprängdeg, en hink med vatten och går dit. Vatten är bra att ha om blindgångaren ändrar sig och vill vara med i matchen igen.
Poff så var det problemet löst och innan man vänt ryggen till ropas det igen,- inget hände nu heller. Va faan ska postkärringarna kasta handgranater för, gå och stämpla lite brev så ni gör någon nytta muttrade jag och sprängde även nästa blindgångare.
Nu hade man äntligen kommit överens om att det där med handgranater förvisso var spännande men kaffe var godare och man avlägsnade sig.
Lite senare kom den lokala mackföreståndaren till gaten och undrade om vi kunde sluta skjuta spårljus in i hans bensinstation eftersom hans produkter var lite eldbefängda. Den här gången var dom riktiga kvinnorna oskyldiga och något befäl från ett jävla nummerregemente fattade inte hur man skottställde och sköt över vallen och in i bensinstationen. Stön
Poff så var det problemet löst och innan man vänt ryggen till ropas det igen,- inget hände nu heller. Va faan ska postkärringarna kasta handgranater för, gå och stämpla lite brev så ni gör någon nytta muttrade jag och sprängde även nästa blindgångare.
Nu hade man äntligen kommit överens om att det där med handgranater förvisso var spännande men kaffe var godare och man avlägsnade sig.
Lite senare kom den lokala mackföreståndaren till gaten och undrade om vi kunde sluta skjuta spårljus in i hans bensinstation eftersom hans produkter var lite eldbefängda. Den här gången var dom riktiga kvinnorna oskyldiga och något befäl från ett jävla nummerregemente fattade inte hur man skottställde och sköt över vallen och in i bensinstationen. Stön
Vilken jävla smäll 2
En bro hade kollapsat under tyngden av en bärgningslastbil med lastbil på dragstång. Holländarna hade pajat bron så dom skulle laga den, men klarade inte av det. Kalla in Svenskarna så det blir gjort tyckte man på högre ort och vi kom.
Allt som man kan förstöra med sprängmedel finns angivet på ett förträffligt sprängkort inom det militära. Järnvägsräls och i det här fallet även en bro. Vad som inte finns på sprängkortet och anledningen till det är att man ska ha det i huvudet är sunt förnuft.
När man spränger en bro används med fördel prismaladdningar som har riktad sprängverkan, dvs som en kniv rakt ner i brons bärande balkar.
Vår chef konsulterade sitt sprängkort och fastställde vad som behövdes för jobbet och grabbarna laddade, och dom laddade inte snålt. Ett problem var att bron låg i angränsning till en by och att det fanns en brovaktstuga vid ena fästet. Detta faktum fick inga klockor att ringa i huvudet på en Pionjärkapten så han körde på och tryckte av........... Vilken Jävla Smäll.
Inte bara bron försvann, ingen har sen dess sett brovaktstugan och delar av byn tappade allt taktegel, husen och rutor sprack och kossorna gick i sin.
Det tog ett par dagar att bygga en ny bro men veckovis av arbete las ner för att få byn beboelig igen. Utförande betyg 10, omdömme underkänt.
Allt som man kan förstöra med sprängmedel finns angivet på ett förträffligt sprängkort inom det militära. Järnvägsräls och i det här fallet även en bro. Vad som inte finns på sprängkortet och anledningen till det är att man ska ha det i huvudet är sunt förnuft.
När man spränger en bro används med fördel prismaladdningar som har riktad sprängverkan, dvs som en kniv rakt ner i brons bärande balkar.
Vår chef konsulterade sitt sprängkort och fastställde vad som behövdes för jobbet och grabbarna laddade, och dom laddade inte snålt. Ett problem var att bron låg i angränsning till en by och att det fanns en brovaktstuga vid ena fästet. Detta faktum fick inga klockor att ringa i huvudet på en Pionjärkapten så han körde på och tryckte av........... Vilken Jävla Smäll.
Inte bara bron försvann, ingen har sen dess sett brovaktstugan och delar av byn tappade allt taktegel, husen och rutor sprack och kossorna gick i sin.
Det tog ett par dagar att bygga en ny bro men veckovis av arbete las ner för att få byn beboelig igen. Utförande betyg 10, omdömme underkänt.
Vilken jävla smäll
När man röjer ammunition får man en restprodukt, en jävla massa saker som kan säga pang. Man kan inte gräva ner det eftersom jobbet är att just gräva upp det. Kasta går inte heller så då återstår bara att smälla av skiten på en säker plats.
På Tuzla Airbase fanns vår säkra plats som bestod av en hangar i betong för jetjaktplan. Helt öppen i fronten så dom kom ut och med en litten glugg i den bakre delen för jetstrålen.
Framför ingången hade vi ställt upp en massa trådkorgar fyllda med sten som skydd.
Den här dagen hade vi en större mängd 40 mm ammunition och annat som skulle destrueras så en ringledning i pentylstubin lades i lokalen och med sftblock drog vi ut pentyl till dom olika högarna med granater.
Alla var eniga om att det här kommer att smälla bra och det insåg vår chef också och beordrade att laddningsvikten var tvunget att minskas. Så gjordes och efter en ny inspektion godkände han smällen.
Men vi var som barn i en godisaffär och laddade på det som tagits bort ganska fort och alla lämnade lokalen. I skydd av pansarbilen stod det 5 busiga gossar och log, i väntan på smällen. Nonel gjordes klart och signal gavs att nu smäller det, sen trycktes det på knappen.......... Vilken jävla smäll! Pansarbilen började pissa kylarvatten av tryckvågen och samtliga tappade andan av lufttrycket. - Chefen såg ut som en knölig chipspåse och flämtade fram, - tog ni inte bort det jag gav order om. Jo svarade vi sanningsenligt, och tillade inte att vi slängde på det igen.
Men vi lärde oss en läxa, säger chefen att det är för mycket så är det för mycket men vad är ett liv i lättja mot 5 minuters utskällning.
På Tuzla Airbase fanns vår säkra plats som bestod av en hangar i betong för jetjaktplan. Helt öppen i fronten så dom kom ut och med en litten glugg i den bakre delen för jetstrålen.
Framför ingången hade vi ställt upp en massa trådkorgar fyllda med sten som skydd.
Den här dagen hade vi en större mängd 40 mm ammunition och annat som skulle destrueras så en ringledning i pentylstubin lades i lokalen och med sftblock drog vi ut pentyl till dom olika högarna med granater.
Alla var eniga om att det här kommer att smälla bra och det insåg vår chef också och beordrade att laddningsvikten var tvunget att minskas. Så gjordes och efter en ny inspektion godkände han smällen.
Men vi var som barn i en godisaffär och laddade på det som tagits bort ganska fort och alla lämnade lokalen. I skydd av pansarbilen stod det 5 busiga gossar och log, i väntan på smällen. Nonel gjordes klart och signal gavs att nu smäller det, sen trycktes det på knappen.......... Vilken jävla smäll! Pansarbilen började pissa kylarvatten av tryckvågen och samtliga tappade andan av lufttrycket. - Chefen såg ut som en knölig chipspåse och flämtade fram, - tog ni inte bort det jag gav order om. Jo svarade vi sanningsenligt, och tillade inte att vi slängde på det igen.
Men vi lärde oss en läxa, säger chefen att det är för mycket så är det för mycket men vad är ett liv i lättja mot 5 minuters utskällning.
söndag 1 mars 2009
Det finns inga turister i Tuzla
Tuzla är en stad i norra Bosnien, namnet betyder salt på Turkiska, Tuz, således saltstaden. Kockis och jag beslutade att efter avslutad mission åka tillbaks och öppna en liten restaurang i en närliggande gruvby. En lysande ide tyckte vi med alla kontakter vi hade i staden och FN käkar Pizzor sa kockis så det går nog att få snurr på det.
Enda nackdelen kan man tycka var att vi inte längre åkte vit pansarbil utan silverfärgad BMW med lågprofilare. Sen var det det här med "Maj-Gun" som var återlämnad till Kronan men det gick att lösa lokalt!
Vissa tyckte att vi var lite knepiga och det första tecknet på det fick vi i en vägspärr i Mostar, eller det var i själva verket tre vägspärrar pga att dom var lite osams med varandra. Den första var Kroatisk och vi visade pass och han frågade om vårat syfte med resan, turister svarade vi, vilket fick han lite misstänksam. Det finns inga turister i Tuzla påpekade han, och vi höll med eftersom vi satt fast i hans vägspärr i Mostar. Men om du öppnar bommen så finns det snart två turister där. Vad göra, vi hade inget olagligt i bilen och alla papper var i ordning så han öppnade och släppte ut oss ur Kroatien.
Nästa spärr var Federal och 100 meter bort, turister sa han med ett skratt, den var bäst i dag.
Den Bosniska spärren var skitglad men ovetande om att turistsäsongen startat så vi passerade även den.
Nu var det dags att fixa kulor och krut, förslagsvis rätt skit eftersom det var krig i landet. Stoppas med en Kalasnikov är dåligt för folkhälsan så vi behövde en lavett till vapnet. Och den består av en krigstrött soldat vars ända mål är att han fortast möjligt ska hem och göka kärringen. Vi hittade honom vid en postering och lastade in honom i bilen, nu hade vi ett passerkort, VIP företräde och en automatkarbin. Vid nästa spärr skulle man kolla hela bilen och allt bagage men det kom av sig när sergeanten i baksätet klev ur och meddelade att dom skulle lägga ner för han skulle hem och göka kärringen, inte stå i sin egen armes jävla vägspärr. På den vägen var det men tyvärr så var vi snart hemma hos honom och han tackade för sig
Men det fanns många i hans belägenhet så på kvällen var vi framme i Tuzla. Då blir vi stoppade av Polisen som vill skriva ut böter på en trasig lampa och vi resignerar och försvarar oss med att det är krig, och släpps.
Mycket händer och vår elektriker säger en dag att vi måste följa med honom ner på kontoret för hans chef vill prata med oss. Elfirmans chef frågar vi då, nej chefen för den militära säkerhetstjänsten. Va fan är inte du elektriker undrade vi och det var han förvisso men även Bosniens svar på Hamilton varannan vecka.
Hans chef var en förstående man som tog det här med turism ganska lätt men undrade var våra turistvisa fanns. E va turistvisa, ni har inget visumtvång vad vi vet prövade vi med, nej det har inte varit aktuellt så att säga men nu sitter ni här och är turister så fyll i dom här pappren. Vi är på inga sätt spioner försökte kockis och säkchefen sa då att det förstod han eftersom spioner brukade hålla låg profil, inte anlända i en BMW mwd lågprofilare och låta få den tvättad varje dag vid affären.
Kockis svåger hade innan kriget varit vid flygvapnet men nu var han vanlig skyttesoldat och det var långt till regementets kasern. Kan ni skjutsa mig och två kollegor undrade han en dag för vi har så mycket packning. Självklart gör vi det sa vi och åkte upp till kasern. Vi kommer snart, ska bara hämta lite grejor, tar bara fem minuter.
Att dom hade grejor, tre AK 47, en Tysk MG 3 och en jävla massa handgranater. Vi må vara släkt snart sa kockis men om du tror att du lastar det där i vår bil är du galen. Men till slut var vi på väg och vår BMW var den enda bilen som varit på Maivitsa, berget där man slogs om tv antennen. Creepy tyckte kockis som gasade ner från berget i en rasande fart.
Människor har många minnen, sommarängen och första förälskelsen tex. Mitt största minne är tre små barn som var mina grannar i byn. Vi spelade i bland Alfapet på Bosniska och dom fick vara stora och duktiga och jag liten och analfabet. En dag brakade ett Lv akan batteri igång och dom blev naturligtvis skrämda, deras pappa fanns inte mer pga kriget, och jag lugnade dom. Sitt still, yra inte omkring på gården för där är det farligt, inte här och deras mamma undrade hur jag kunde vara så lugn. Jag har bott vid en skjutbana i hela livet sa jag, knallen är inte farlig utan det som skapar den, och dom ser inte oss, utan i dag är det någon annan som har otur.
Få kristna har firat den muslimska högtiden bairam, färre som jag firade den. På ett litet berg nedanför det stora farliga med helstekt lamm när Serberna tokskjuter över oss ner mot staden, snacka om fyrverkeri.
Ett dåligt minne är att kockis svåger lite senare fick en 7.62 i pannan som gick ut igen vilket medförde att han troligtvis fortfarande lever men skadad för livet. Men våra gärningar sätter spår och vem är inte skadad av sina upplevelser, han för att han försvarade sitt land och jag för att en massa skit i mitt liv.
Enda nackdelen kan man tycka var att vi inte längre åkte vit pansarbil utan silverfärgad BMW med lågprofilare. Sen var det det här med "Maj-Gun" som var återlämnad till Kronan men det gick att lösa lokalt!
Vissa tyckte att vi var lite knepiga och det första tecknet på det fick vi i en vägspärr i Mostar, eller det var i själva verket tre vägspärrar pga att dom var lite osams med varandra. Den första var Kroatisk och vi visade pass och han frågade om vårat syfte med resan, turister svarade vi, vilket fick han lite misstänksam. Det finns inga turister i Tuzla påpekade han, och vi höll med eftersom vi satt fast i hans vägspärr i Mostar. Men om du öppnar bommen så finns det snart två turister där. Vad göra, vi hade inget olagligt i bilen och alla papper var i ordning så han öppnade och släppte ut oss ur Kroatien.
Nästa spärr var Federal och 100 meter bort, turister sa han med ett skratt, den var bäst i dag.
Den Bosniska spärren var skitglad men ovetande om att turistsäsongen startat så vi passerade även den.
Nu var det dags att fixa kulor och krut, förslagsvis rätt skit eftersom det var krig i landet. Stoppas med en Kalasnikov är dåligt för folkhälsan så vi behövde en lavett till vapnet. Och den består av en krigstrött soldat vars ända mål är att han fortast möjligt ska hem och göka kärringen. Vi hittade honom vid en postering och lastade in honom i bilen, nu hade vi ett passerkort, VIP företräde och en automatkarbin. Vid nästa spärr skulle man kolla hela bilen och allt bagage men det kom av sig när sergeanten i baksätet klev ur och meddelade att dom skulle lägga ner för han skulle hem och göka kärringen, inte stå i sin egen armes jävla vägspärr. På den vägen var det men tyvärr så var vi snart hemma hos honom och han tackade för sig
Men det fanns många i hans belägenhet så på kvällen var vi framme i Tuzla. Då blir vi stoppade av Polisen som vill skriva ut böter på en trasig lampa och vi resignerar och försvarar oss med att det är krig, och släpps.
Mycket händer och vår elektriker säger en dag att vi måste följa med honom ner på kontoret för hans chef vill prata med oss. Elfirmans chef frågar vi då, nej chefen för den militära säkerhetstjänsten. Va fan är inte du elektriker undrade vi och det var han förvisso men även Bosniens svar på Hamilton varannan vecka.
Hans chef var en förstående man som tog det här med turism ganska lätt men undrade var våra turistvisa fanns. E va turistvisa, ni har inget visumtvång vad vi vet prövade vi med, nej det har inte varit aktuellt så att säga men nu sitter ni här och är turister så fyll i dom här pappren. Vi är på inga sätt spioner försökte kockis och säkchefen sa då att det förstod han eftersom spioner brukade hålla låg profil, inte anlända i en BMW mwd lågprofilare och låta få den tvättad varje dag vid affären.
Kockis svåger hade innan kriget varit vid flygvapnet men nu var han vanlig skyttesoldat och det var långt till regementets kasern. Kan ni skjutsa mig och två kollegor undrade han en dag för vi har så mycket packning. Självklart gör vi det sa vi och åkte upp till kasern. Vi kommer snart, ska bara hämta lite grejor, tar bara fem minuter.
Att dom hade grejor, tre AK 47, en Tysk MG 3 och en jävla massa handgranater. Vi må vara släkt snart sa kockis men om du tror att du lastar det där i vår bil är du galen. Men till slut var vi på väg och vår BMW var den enda bilen som varit på Maivitsa, berget där man slogs om tv antennen. Creepy tyckte kockis som gasade ner från berget i en rasande fart.
Människor har många minnen, sommarängen och första förälskelsen tex. Mitt största minne är tre små barn som var mina grannar i byn. Vi spelade i bland Alfapet på Bosniska och dom fick vara stora och duktiga och jag liten och analfabet. En dag brakade ett Lv akan batteri igång och dom blev naturligtvis skrämda, deras pappa fanns inte mer pga kriget, och jag lugnade dom. Sitt still, yra inte omkring på gården för där är det farligt, inte här och deras mamma undrade hur jag kunde vara så lugn. Jag har bott vid en skjutbana i hela livet sa jag, knallen är inte farlig utan det som skapar den, och dom ser inte oss, utan i dag är det någon annan som har otur.
Få kristna har firat den muslimska högtiden bairam, färre som jag firade den. På ett litet berg nedanför det stora farliga med helstekt lamm när Serberna tokskjuter över oss ner mot staden, snacka om fyrverkeri.
Ett dåligt minne är att kockis svåger lite senare fick en 7.62 i pannan som gick ut igen vilket medförde att han troligtvis fortfarande lever men skadad för livet. Men våra gärningar sätter spår och vem är inte skadad av sina upplevelser, han för att han försvarade sitt land och jag för att en massa skit i mitt liv.
Folk på Båt
Hemvändande charterturister kan briljera med att dom varit på en flytande marknad i Bangkok och upplevt nomader som lever hela sitt liv på sina båtar. Det var så vackert med alla båtar tycker dom efter att ha åkt longtail till någon strand för att bada. Romantiken lyser i deras ögon när dom berättar, men den slocknar som ett rasp i en skiva när man säger, - vet vad du menar jag bor själv på en båt.
Va fan är du hemlös? Har du ingenstans att bo?
Att bo på en båt i Sverige är inte lika romantiskt som en havsnomad i Thailand, bara suspekt och man är stämplad som hemlös och kanske kriminell.
I en familj som inte nämns vid namn är jag defenitivt stämplad som avskräde och det funkar inte ens med Q flagg att man är smittfri och söker fri samfärdsel med land utan man är bränd, totalt bränd.
Äckliga typen, den kriminella, usch, uteliggaren är namn man fått från deras håll och vad bryr man sig om det, inte mycket, bara med en suck låter man det rinna av sig och gläds åt att delar av deras avkommor utvecklats till en sund och tänkande individ som ser det romantiska i en havsnomad även fast han bor på ett fartyg nedanför en soptipp i Sverige.
Om man som jag verkligen vill bo på ett fartyg och att jag förverkligar min barndomsdröm, måste det innebära en massa måsten? Han måste vara kriminell tex.
Ingalunda är det så även om jag enligt lagen är kriminell, men det var jag innan jag flyttade ombord så det så. Men du är också kriminell, alla är kriminella på något sett annars skulle vi klara oss utan Polis och lagar, eller hur.
O nej, fastighetsdeklarationen, ska vi ljuga om kaklet i badrummet? Gör gärna det för jag får vara med och betala ditt jävla kakel i slutändan. Har någon hört talas om fastighetsdeklaration på ett fartyg, tänkte väl det. Fastighetsskatt? Klippa gräsmatta? Skotta snö? Lägga om tegeltaket?
Sitt i era jävla radonhus och dröm om sommaren när ni tar en W båt ut i den romantiska skärgården för jag bor i den, jobbar i den och kan inte parkera i den när ni svärmar om sommaren. Badjävlar!
Båtmässa
På lördagar brukar jag och Tvättbon förlusta oss med något kulturellt eller bara titta på vackra saker.-Tittis en snöflinga på ett löv som hänger kvar kan hon utbrista. Det kan onekligen vara jävligt vackert med en snöflinga på ett övervintrande löv, men vem fan orkar kolla på något sådant. Nu för tiden orkar jag det och kan uppskatta det vackra i det, tidigare om åren tyckte jag hon var en knäppgök som ödslade tid på något som redan var dött och snart bortsmällt.
Så på Lördagsmorgon föreslog jag Båtmässa och hon Stavsnäs. - Stavsnäs, det är slutet på en väg, allt är stängt och inte ens gud bryr sig om att den platsen finns, vad ska du göra där frågade jag? Hon tyckte att det vore trevligt med en picknic i Stavsnäs och det var länge sedan hon var där.
Inget har hänt i Stavsnäs sen du var där sist så det är bortkastad bensin att åka dit, punkt, jag åker inte dit förklarade jag.
Gamla jävla plastbåtar kan du titta på men inte Stavsnäs, men okej vi åker på nån jävla mässa då, så du får din vilja igenom.
Hon har i ett avseende helt rätt, det är inte direkt något nytänkande i båtbranchen och varför skulle det vara det ingen har ju råd längre att köpa nytt längre. Men efter ett tag blev hon varm i kläderna och det infann sig när hon kom på att även båtfolk har kläder, och att man sålde massor av dom på mässan.
Vad som driver kvinnor vet jag inte men det ska kännas, dras, måttas och utvärderas på varenda plagg. Jag tittar på plagget och köper det inom 20 sekunder utan att ha gått igenom tvättråd eller materiallistan. Snygg, köp är min melodi och det funkar inte för en kvinna utan en total genomgång av garderoben skall göras i huvudet för att utröna vilka andra plagg som kan matchas med det nya osv.
Tvättbon som har ruggit långa och snygga naglar blev alldeles till sig när hon fann ett par racinghandskar med avklippta fingertoppar och blev man för en minut, snygga dom tar jag.Passar perfekt till ett par illröda naglar var motiveringen.
På racerbåtsavdelningen hittade hon en blå tvålitersbåt som två unga tjejer tävlade med och på fribordet stod det "Blondes have more fun" vilket triggade då hon är naturligt blond, o bright. Försäkringsbolagen fann därimot inget roligt i att knöla ner 450 hästkrafter i en 23 fotare från 80-talet så det verkar bli en hög premie på Modesty Blase när hon ska försäkras.
Naken-Janne
Markägerskan hade efter moget övervägande beslutat sig för att byta ut drängen på gården. Den gamla kunde lätt snöa in på företeelser typ propellrar. Det var välkänt att man inte fick nämna det ordet så han hörde det för då slutade han inte sända förens alla fabrikat och stigningar gåtts igenom och utvärderats.
Den nya drängen är en frisk fläkt och det ser ut som om han trivs på ön och gården. Vi träffades första gången när jag kom från revet och hyrde en stuga i skärgården för mig, tvättbon, markägerskan och den nya drängen. En stilig ung man i sina bästa år skulle jag beskriva honom som och varför välja en tvärful dräng om man hittar en vacker.
Den nya drängen kommer från en söderförort och är lite opolerad, har uppenbara brister i ämnet etikett men är jävligt rolig och trevlig. Han älskar Gin direkt ur flaskan, sa jag Söderförort!, så jag tyckte att vi ska gå på HK så jag får lära dig att Gin kan drickas ur glas med tillbehör.
Vi betade av Gin o Tonic, Dry Martini och ett antal klassiska drinkar med Gin som bas. Så nu för tiden kan han få frågan av sin matmor vem som bjudit honom på en stänkare när han står och sippar på en "draja", ääee köpt själv man är väl kulturell svarar han då.
Det finns dock ett stort problem med karln, han dricker inte kaffe? Dräng på en gård och dricker inte kaffe tänkte jag, det här måste vi styra upp. Tänkte på hunden som får sin medicin i en skinkbit och började bjuda på Irish Coffe och det funkar. Han dricker kaffe som en besatt även fast han inte tycker om det och problemet kommer väl när man börjar skära ner på wiskyn. Kan bara hoppas att han vid det laget är beroende av kaffe och inte kan sluta.
Ett beroende tror jag har skapats i Markägerskans hjärta för hennes ögon lyser numera ständigt och det varma skrattet har återkommit. Man kan säga mycket om markägerskan men det är kul att vara i hennes närhet när hon är glad. När Markägerskan och Tvättbon är tillsammans är det oftast bäst att släppa lös dom ensamma för dom förstår varandra bäst när dom är på lösdrift!
Så tack för att du fick skrattet tillbaka.
Den nya drängen är en frisk fläkt och det ser ut som om han trivs på ön och gården. Vi träffades första gången när jag kom från revet och hyrde en stuga i skärgården för mig, tvättbon, markägerskan och den nya drängen. En stilig ung man i sina bästa år skulle jag beskriva honom som och varför välja en tvärful dräng om man hittar en vacker.
Den nya drängen kommer från en söderförort och är lite opolerad, har uppenbara brister i ämnet etikett men är jävligt rolig och trevlig. Han älskar Gin direkt ur flaskan, sa jag Söderförort!, så jag tyckte att vi ska gå på HK så jag får lära dig att Gin kan drickas ur glas med tillbehör.
Vi betade av Gin o Tonic, Dry Martini och ett antal klassiska drinkar med Gin som bas. Så nu för tiden kan han få frågan av sin matmor vem som bjudit honom på en stänkare när han står och sippar på en "draja", ääee köpt själv man är väl kulturell svarar han då.
Det finns dock ett stort problem med karln, han dricker inte kaffe? Dräng på en gård och dricker inte kaffe tänkte jag, det här måste vi styra upp. Tänkte på hunden som får sin medicin i en skinkbit och började bjuda på Irish Coffe och det funkar. Han dricker kaffe som en besatt även fast han inte tycker om det och problemet kommer väl när man börjar skära ner på wiskyn. Kan bara hoppas att han vid det laget är beroende av kaffe och inte kan sluta.
Ett beroende tror jag har skapats i Markägerskans hjärta för hennes ögon lyser numera ständigt och det varma skrattet har återkommit. Man kan säga mycket om markägerskan men det är kul att vara i hennes närhet när hon är glad. När Markägerskan och Tvättbon är tillsammans är det oftast bäst att släppa lös dom ensamma för dom förstår varandra bäst när dom är på lösdrift!
Så tack för att du fick skrattet tillbaka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
