Vildsvinsjakt

Få har jagat vildsvin och ännu färre under brinnande krig. Jag har gjort det och om jag får frågan igen är svaret tveklöst NEJ. Anledningen är terrängen där man jagar dom och man undrade om vi jagade stengetter i stället för vildsvin. Vi kom fram till jaktområdet och välkomnades av den lokala pampen, fick ett jaktgevär och sen skulle jakten börja.

Jag tyckte instinktivt att det var mer bergskedjor än fält där vi var och mina värsta farhågor besannades, vi skulle dit upp i bergen. Hundföraren var Serb och det förundrades vi över eftersom vi jagade med ett Muslimskt jaktlag men dom förklarade att han var så jävla bra hundförare så dom hade låtit honom både leva och bo kvar i byn!

Man använder en Bosnisk hund till den här jakten och när man frågade om rasen fick man bara till svar ”dom gula”? Om jag fick välja en hund jag inte vill ha efter mig så ligger ”dom gula” bra till. Elaka jävlar och det förstår man när dom jagar vildsvin.

Efter timmar av traskande och åtskillaga såtar så är man lite slut och det var inte bara jag som fick den känslan. En förmodad livvakt till en av jägarna fick tokspel och började ösa på med sin SVD Dragonov (Ryskt automatprickskyttegevär i kaliber 7,62X 54R) mellan träden så inte bara jag slängde mig i skydd! Lite rabalder bröt ut och jag uppfattade en tillrättavisning och att det där fick han vänta med tills han kom till fronten!

Något vildsvin såg jag aldrig till och inga fälldes den dagen. Men i ett annat område hade en Norrman tydligen skjutit en varg!

Mycket mer söderut och många år senare jagade man vildhundar och det med hagelgevär. En inte helt vaken Fänrik förstod inte riktigt ordern, att det var vildhundar man jagade så han pangade på en liten knähund med halsband på en bakgata. Tror ni ägaren var imponerad?