fredag 18 september 2009

Tråkigt på hockey

Tråkigt på Hockey

Sexistisk har jag aldrig varit och det finns massor med saker som kvinnor klarar lika bra som en man. Det finns bara en sak jag är motståndare till och det är kvinnor i stridande förband!

På Horns Rev i Danmark fick jag en dag en kvinnlig däcksman och hon hette Veronica och var typ 28 år! Vältränad och snygg bör jag tillägga. Hon hade ingen skepparutbildning och provade bara på jobbet på ett annat företag men deras båt gick sönder så därav bytet av besättning.

Jag lät henne ta rodret och öva sig på att lägga till på ”Möllorna” och hon var ingen stjärna, vilket ingen är första halvåret, men helt klart ett ämne. Vi åkte omkring lite och fiskade makrill och fick en del till kvällens rökning. Out of the blue frågade hon om det gick att bada här ute och det går det väl tyckte jag, om man bortser från tidvatten och andra faktorer som kan äventyra badandet. Nu var hon inte den rädda typen så jag gick upp mot strömmen och hon kastade i förtöjningstrossen och gled ur kläderna och hoppade i.

Inget jag skulle ha kommit på men hon gillade det tydligen och eftersom vi hade lite jobb så låg hon och solade en timme på akterdäck.

Jag satte på lite kaffe och vi fikade och då frågade jag vad hon gjort tidigare. Hon hade varit matros på en stor segelskuta som gick till Svalbard och där gick dom runt med turister på sommaren. Eftersom hon gillade att träna hade hon tagit skutans älgstudsare på ryggen och sprungit ut i naturen på en lång träningsrunda. Det gjorde hon minst ett par gånger i veckan sa hon och såg man en isbjörn sprang man bara åt ett annat håll!

På kvällen frågade min chef hur det gått för ”Kvinnan” och jag sa att det gått bra, trevlig mot montörerna och kapabel att köra båt. – LÄT DU EN KVINNA KÖRA MIN BÅT nästan skrek han ut! Han är Dansk och inte som alla andra och blev fullständigt galen. Va fan tänker du med, tänk om något hade hänt. Vad kunde hända frågade jag, skulle hon gå på grund eller hamna i England? Vi befinner oss långt ut på Västerhavet och minimidjup är 3 meter på revet och där är vi aldrig, annars är det minst 11 meter i parken. -KVINNOR KAN INTE KÖRA BÅT FÖR HELVETE skrek han igen.

Jag tror du har generellt fel i den frågan och i synnerhet om den här kvinnan. Hon seglar på Svalbard och springer bland isbjörnar med älgstudsare och skräms inte av något här ute, hon badade till och med. -VA FAN HAR HON HOPPAT I VATTNET, ÄR DU INTE KLOK, TÄNK OM NÅGOT HADE HÄNT (skrik igen).

Vad kunde hända undrade jag igen. Spritt språngande naken med en förtöjningstross precis bakom båten, jag tyckte det var riskfritt och hade inte varit det så hade jag väl plockat upp henne. Nu fick jag inget skrik till svar utan mer en drägglande fråga, - var hon naken!

Precis sa jag, som gud skapade henne och du ska tro att han lyckades den gången! Nu såg jag aldrig henne utan kläder men det behövde han inte veta. – Var hon helt naken, inga kläder alls? Jepp, synd att du inte var där, hon är skitsnygg! Du skulle ha sett hennes bröst, klockrena precis lagom stora och det kalla vattnet gjorde att..., jag du vet.

Vid det här laget hade han omvärderat sin tidigare syn på kvinnliga sjömän och det var helt okej att hon seglade med oss. Tänk va fort man kan ändra uppfattning om man tänker sig kvinnor nakna!

Inte för att hon var kompetent eller hade befäst duglighet utan för att det fanns en chans att få se henne naken!

Sådana är vissa män!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar