Skeppare

I föreningen för nödsatta sjömän finns det en karriärsstege! Om man ser det på det sättet är det i alla fall mer uppåt än neråt! Uppåt i den föreningen kan i morgon lika gärna vara neråt och snett ut i periferin!

Misstag är inget man förlåter och är man där nere pekar man bara på Skepparen för det är han som är ansvarig och där uppe. Nu har tydligen Jag och Plåt-Nicklas visat framfötterna så vi är inbjudna till Skepparkursen. Plåt- Nicklas som gillar att köra båten fick kalla fötter direkt. – Faan om man blir Skeppare så får man inte köra, bara snacka i den där jävla radion och fatta alla beslut! Det är jag inte intresserad av, jag vill köra.

Bara för att du gått kursen så innebär väl inte det att du inte får köra! Vi bokar samma jourer och du får köra tills du tröttnar. Jag kan snacka i radion och ta dom beslut som krävs. Se det som att du belönas för din inställning och all tid du lägger ner. Plåt- Nicklas är dock fortfarande lite skeptisk och det kan jag förstå. Ett tu tre ska man vara ansvarig för andras liv både dom på båten och dom som kanske ligger i vattnet. Nu är det mer, - alla i livbåtarna, plåtslagare och kvinnor först!

Du har säkert hört talas om att Skepparen är den sista som lämnar fartyget och det är ingen skröna. Har du lite i huvudet gör du det i tid eller så gör du det försent om du vill vara en död hjälte. Just det där med att lämna båten sist gjorde jag i Irlänska sjön och i den situation jag var i så stannade jag kvar för båten stod på land bokstavligen. Ingen direkt orsak att hoppa ner i dyn så RNLI, den Brittiska sjöräddningen fick ta min passagerare på axlarna när dom klafsade iväg över havsbotten.

Själv så blev jag kvar över natten och inväntade nästa tidvatten som skulle ta mig flott igen. Det var en upplevelse att ligga för ankar och faktiskt se ankaret där det låg på sandstranden.