Berwick upon Tweed

En katastrofartad resa förde mig till den lilla staden Berwick upon Tweed. Nordsjön hade visat sin värsta sida mot oss ett par dagar efter vi gått samma möte till ödes med Atlanten. Därimellan hade vi gått på Caledonska kanalen i ett allt för snabbt tempo, men vi ville hem.

I Aberdeen fick den andra styrmannen frispel och svepte en flaska Jack Daniels tillsammans med skeppsapotekets alla värktabletter. Resultatet var förödande och han hamnade i slagsmål med Kaptenen och sen i hamnbassängen! Så var vi bara två ombord.

Vädret på Nordsjön visade som jag sa sin värsta sida och alla hade gått in i Aberdeen, till och med Nato flottan som var på manöver! Efter skandalen med den Hollänska styrmannen kände varken jag eller Kaptenen någon överhängande lust att ligga kvar eftersom badar man i hamnbassängen kommer Polisen. Så vi släppte förtöjningarna på morgonen efter och gick ut igen.

Nu var det både ett bra och samtidigt ett jättedåligt beslut. Om man ligger kvar med en Jagare i hamnen kanske man ska ligg kvar med en 16 lång båt om ni förstår vad jag menar.
I höjd med den lilla staden har vi fått nog och jag lotsar skepparen in i hamn med stor möda. En hamn är inte en hamn i England bara för att den finns där. Om 6 timmar så finns den nämligen inte kvar pga tidvattnet!

Men vi kommer in och får vila oss, sköta om vår stackars båt lite och framför allt gå på en pub. Kvällen är strålande och vi träffar massor med roliga människor och i en liten stad vet man om det har kommit främlingar, så vi var okända kända i samma veva. Återigen får båtens namn folk att höja på ögonbrynen när dom frågar vad det betyder, Styrbjörn.

En svensk Viking förklarar man, han var säkert med och brände klostret här i Lindisfarne, så hette den lilla staden tidigare, och det var inte det enda han hade på sitt samvete. Oftast blir det garv men äldre män har svårt att se det roliga i namnet, men den heter inte Hitler precis försöker man mjuka upp med men då mulnar dom helt!

Man kommer lika lite in som ut ur en brittisk hamn när man vill utan samma sak där, tidvattnet styr. Så dagen efter klockan 02.00 är det på väg upp och vi startar maskinerna och gör oss klara, allt är surrat och alla luckor stängda..

Vi går ut med vetskapen att det är fruktansvärt det vi ska möta men vi har liksom inget val, vi ska bara hem. När vi rundar piren är det en kanal ut och jag säger åt Skepparen att hålla kurs 030 och inget annat. Det vi möter är värre än våra värsta farhågor och Skepparen skriker rätt ut, - det här går åt helvete!

Kör för helvete, full fart skriker jag så inte sjön tar oss upp på sandbanken. Den första vågen vi möter är säkert 12 meter hög och glöm alla berg och dalbaner du upplevt, det här är värre.

Efter en 20 minuter är vi så pass långt ute att sjön bryter lite mindre, men dyningarna är fortfarande 8-10 meter och vi får dom snett in från aktern. Resan fortsätter i samma helvetisk sjö hela vägen ner till North Sheilds (Newcastle på landspråk) där vi återigen går in i hamn.

Om du kommer till North Sheilds kan du enkelt bota din tandläkarskräck för på en bar i stan finns det en tandläkarstol. Du sätter dig i den och det kommer tre jävligt snygga tandsköterskor i bikini och häller i dig sprit! Man blir pruttfull!