Alla känner platsen men få känner stenen och den kärlek den symboliserar. Platsen har sitt ursprung ifrån den kolera epedemi som härjade Waxholm mellan 1853-1856. Begravningsplatsen vid Roddargatan var till för dom koleraoffer som dog på Waxholms Kastell. Enligt dom uppgifter jag har roddes dom döda till viken nedanför begravningsplatsen där dom lastades av vid den nuvarande båtklubben.
Idag ligger den nedanför en väg inklämd mellan bostadshus och industrifastigheter men på den tiden kan man anta att det var en avskild och lite öde plats.
Jag besöker den här platsen ganska ofta och finner ett lugn där som andra platser inte kan erbjuda, och jag går alltid till den sten som är rest över Fanjunkare Eks hustru. Där läser jag inskriptionen och förstår hans förlust.
Nu för tiden är det lite svårt att läsa texten och stenen har börjat luta på grund av den tallstubbe som är roten till det onda.
Inskriptionen på stenens framsida lyder:
Här hvilar Fahnjunkaren Fr Ek:s Älskade Maka Christina Charlotte Född Sellström D 7 Maij 1814 Död i Choleran D 25 Okt 1854 S Psn 477 V 8.
En ganska ordinär inskription kan tyckas och men med den tidens värderingar var hans adlighet och militära grad mer viktigt än hennes eftermäle, men det var så på den tiden. Men vi kan säga att han rättfärdigade henne på stenens baksida och den inskriptionen läser jag varje gång jag besöker platsen.
Ömma Vän Du Led Och Dog, Plågorna Dig Lärde Vaka Och Den Sista Suck Du Drog Var Till Gud För Barn Och Maka.
I gamla dar kanske man inte särskilde maka och make, men jag undrar om det är felhugget för det borde ha stått make? Någon kanske kan kasta ett ljus över detta!
Eftersom Christina Charlotte dog mitt i den epedemi som härjade undrar jag vad som blev av med Fahnjunkaren Ek och hans barn. Han kanske ligger nedgrävd någonstans bredvid sin hustru och som alla andra minns ingen honom då det är en massgrav!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar