Hur gör jag nu tänkte jag? Vad skriver jag med så få ord som ska förklara så mycket! Vet inte om jag lyckades, det får tiden utvisa. Men en sten föll från mitt bröst och vägen upp ur gropen blev kortare ikväll. Jag har försummat mycket i mitt liv och många gånger har det varit jag själv som gått skadad ur sådana situationer. I det här fallet har jag orsakat otrolig skada på en annan människa och det känns inte bra.
All min kärlek till barn har nog upprinnelse i det här och det känns inte bra att visa kärlek till någon när någon annan saknar min kärlek. Men så har det varit och så ska det inte vara i fortsättningen. Det har alltid funnits en plats i mitt hjärta för den här personen och nu är den på första plats, allt annat får vänta.
Jag väntar på ditt svar.
Kram Pappa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar