Områdets barn satt på bryggan och metade löja idag med varierande eller i ärlighetens namn kasst resultat. Tvättbons minsta började misströsta och när jag kom ner sa jag till honom att det kunde bero på att hans flöte låg ner och kroken då låg på botten. Kan själv som jag brukar kalla honom fräste till lite och sa prova själv då. Genom guds försyn eller det korrekta knycket i handleden så högg en stor abborre i samma ögonblick som jag tog över spöt. Kan själv trodde inte sina ögon och hade bevisligen inte sett en så stor abborre tidigare eller hållt i en. Jag satte lite mesigt eller förståndigt foten på den och krokade lös då han sa att han ville kasta den i hinken. Fort gick det och jag han till, akta dig för den har...AAAAJ, taggar på ryggen.
I uppståndelsen så kliver lilla Vicke vire som är en liten speleving i bara strumporna på brorsans strömmingskrokar och skriker som en stucken gris. Varför han skrek fattar jag inte för dom satt bara i hans strumpor men det var kanske nog chockande. Min bedrift att fånga största fisken resuterade i att man blev handpåläggare och fick springa runt till allas spön och ta i dom för hade det funkat en gång borde det gå igen! Tomten finns i deras värld så jag ville inte krossa deras illusioner om min magiska fiskelycka.
Väl hemma får man filea abborren för kan själv ska äta upp fisken som togs på hans spö eller som han själv uttryckte det, han fick! Han tuggade i sig större delen av mackan men inte så mycket av abborren så det slipper man nog i fortsättningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar