Lägg ner och köp nytt

Arbetet med båtarna fortsätter som vanligt när man kommer hem på visit. Det sista skulle moteras och skiten skulle i sjön. Allt enligt plan alltså tills chefen ringde och hade en snål mans lösning som vanligt på sina problem. Vi hade beställt ett nytt roder till båten och i min värld ber man en transportfirma köra ner det färdiga rodret till Danmark när det är klart. I min chefs värld är det fullständigt onödigt eftersom han har en anställd som bor bredvid varvet och då kan han köra ner det, gratis. Detta ligger helt i hans linje med rödmärkta smörgåspålägg och madrass på golvetideologi. Man blir bara så trött att det alltid ska vara så men tröstar sig med löneutbetalningarna kontra den Svenska kronkursen och man är som vanligt vinnare.

Efter ett tags mekande med styrningen på båten satte jag mig ner, öppnade en kall Carlsberg och undrade vad jag höll på med. Alltid tidigare har den ansträngda ekonomin styrt mig till lösningar som funkat sådär med minimal budget. Vilket jag nu höll på med i mina försök att få en modernare styrcylinder att lira med ett äldre drev. Mot mina tidigare principer slog jag därför numret till polarens varv och beställde inte en gammal styrcylinder utan ett helt nytt drev för 35 000 kr.

I samma veva beslutade jag mig för att pensionera den gamla BMW från -95 och leta något nyare med mindre behov av underhåll. Kan vara skönt att köra mer än man mekar för en gångs skull även om det är roligt att skruva på saker. Det är dock inte roligt att tvingas göra det i Vagnhärad eller Korsbäck.

Det normala lagret av inkommande fullt fungerande vitvaror kasseras även det i mina tankar och tvättbon ska föräras en helt ny tvättmaskin snart. Tyvärr så finns dom inte nu för tiden med bara en knapp utan dom är mer lika en radarutrustning till ett fartyg och trots en gedigen utbildning på tvättmaskiner förstår jag inte varför! En trumma ska snurra i en visst tid och med en fastställd vattentemperatur, hur svårt kan det vara. För tvättbon är det inga problem men jag vrider vanemässigt in snabbtvätt och gradantalet och in med dom skitiga kläderna. Tvättbon skriker rakt ut om dragkedjor och spikar i fickorna och numera är man portförbjuden i dom regionerna.

Vi brukar ha dispyter om olika tvättmedel på den lokala supermarknaden. Jag kör på det billigaste och hon på sencitive. Naturligtvis Vias och inte Coopens sencitive även om hon numera har provat även den. Min arbetsgivare ger mig mer pengar än hennes arbetsgivare men det gör inte mig bättre. Men med tvättmedel är det tydligen så att desto dyrare desto bättre. Har man med sig ett tvättmedel från utlandet är hon skeptisk och kör för säkerhets skull det på mina kläder som är vana vi det!

Tvättbons mellanknodd är ett unikum i att ta vara på sina saker och hon skulle vara en dröm för ett kustjägarbefäl med ordning och reda på sin agenda. Hennes numera alldeles för lilla cykel uppvisar inte en repa i lacken och jag tror inte ens hon har haft en punktering på den. Men så är det med alla hennes grejer så jag sa till henne att kom så åker vi och köper en ny cykel till dig. Sagt och gjort så efter skolan hämtade jag henne och vi åkte till Coopen på hennes mors inrådan, men helt i mot mina tankar om hur en cykel skulle se ut. Men återbäring är återbäring i en mammas liv så vi passerade Coopen och gemensamt dömde vi ut urvalet som kasst och åkte till cykelringen.

Där hittade vi cyklarnas cykel en lila Svenskbyggd skönhet med tre växlar. En ny hjälm i camoflagefärg och ett par cykelhandskar med avklippta fingrar. Hon var lite stum men jag tror jag såg glädjen i hennes ögon när vi väl hemma provcyklade och sen låste den.