Hopplöshet

Ibland kommer det över mig, den totala hopplösheten. Visst finns det alltid hopp men var är den någonstans? Jag kan se men framför allt höra nyanser i vad folk säger och ikväll fick jag en fråga som inte kom från personen i fråga, utan från en annan person. En fras för dig men jag hör den som när räven lyssnar efter musen under snön!

Jag ser frågans röd tråd och vet vem mottagaren är i slutändan. Ni har levt för länge i det här men det har inte jag och det ligger er till last. Men om man som jag kan gå ner för Drottninggatan och peka ut civilpolisen, den som larmar gatuförsäljarna när polisen kommer och den lokala langaren har inga problem med att identifiera er! Ett råd till er är att tro inte ett ord av vad jag säger?

Säger jag blå så kan den vara röd. Säger jag här så kan det lika gärna vara här, eller där. Så när jag får frågan så är mitt svar det jag vill att ni ska tro. Så vem ska man tro på när det är så här? Inte mig i alla fall, men nu vet ni det eller vill jag att ni ska tro att ni vet? Det vet bara jag!

Så låten tillägnar jag XXX som mellanhand i det här spelet!