En jobbig dag med en begravning för en väldigt snäll och go människa, dessutom VBM:s Gudmor. Prästen förevigade henne i sitt tal och man såg henne framför sig. VBM hörde hennes skratt medans jag såg hatten, glasögonen och hennes stavar? Konstigt hur olika man ser saker. Efter kyrkan så gick ca 140 personer, av 240 som var i kyrkan till en närbelägen restaurang för en matbit och ett glas Champagne. VBM:s Gudmor var nämligen Champagne, i måttlighet kanske jag ska tillägga.
Det är nu som VBM:s pappa lättar upp stämningen, på ett sätt som bara han kan så VBM: följer hans exempel (som far och dotter ofta gör) och skratt utbryter vid bordet. Tror nog att hon ville att vi skulle vara glada och det var vi efter ett tag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar