Skrönan om sanden från Libyen

För ett antal år sen så var jag med och byggde på norra Skarpö. En dag så går jag ner till stranden, det var en sjötomt och Sigge sprang ut i vattnet och jag satte mig på huk på sandstranden och tog upp en näve sand, lät den rinna mellan fingrarna och förundrades över hur len och fin den var. Kände på den ännu en gång och tänkte att sån här sand finns inte i Sverige och i alla fall inte i skärgården. Men rika människor kan ta sig för vad som helst så han har väl ringt sandskutan och beställt 100 ton.

Uppe vid huset träffar jag på ägaren av tomten och berömmer honom för den otroligt fina badstranden och kvaliten på sanden. – Visst är den fin sa han, från Libyen! Du skojar menade jag, inte faan tar man hem sand från Libyen för att lägga på en strand, måste ha kostat hur mycket som helst i så fall!

Tja, kostnaden var nog inga problem och frakten stod Tyska Handelsflottan för då beställaren var Hermann Göring!

Den var bra tyckte jag, skrönan alltså. Nej det var ingen skröna menade ägaren av stranden utan upprinnelsen var den att Hermann Göring polade ju med Karin von Kantzow och dom hade ett ställe i skärgården, eller svärfar hade ett ställe i skärgården för att vara exakt. Hermann hade väl i sitt missbruk velat imponera på svärfarsan som klagade på stranden och sa att det fixar jag!

Är man i smöret som Hermann var så rycker man i lite trådar och ett tu tre så ligger det dödviktstonnage med Libyisk sand i lastrummet ute hos svärfarsan. Man kan anta att svärfarsan blev imponerad men samtidigt så fick Hermann frågan vad dom andra 1200tonnen skulle vara till?

Vi vet ju efter att ha facit i hand att dom gärna stoppade pengar i egen ficka så Hermann sålde då resten av lasten till en lokal uppköpare i grus & sand som gjorde ett jätteklipp. Man kan anta att trots allt mygel så undrar väl handelsflottan var deras fartyg är nånstans.

Efter det så har jag passerat den stranden säkert hundra gånger och tänkt på skrönan och garvat för mig själv. Häromdagen passerade jag igen men nu som passagerare och slängde ett öga på stranden och log åt Hermann och skrönan. För det kan ju inte vara sant, eller hur?

Då såg jag badhuset som ligger på granntomten och det är strax innan du kör in i Stegesund på babords sida. Ljust grönt ligger det där på en brygga och om du tittar på taket till badhuset så har det en väldigt speciell utsmyckning.