Vaknade till en blixtförbannad ung man vars liv var slaget i spillror. Fattade som vanligt ingenting men försökte som vanligt att hitta på lösningar på problemen.
- Ingen i skolan har strumpor skrek han! Nu skojar du allt sa jag, klart man har strumpor på skolan, alla har det inflikade jag övertygande. Kom så kollar vi i lådan vad som finns för sköna strumpor som passar en Måndag som den här.
Hittade omgående ett par som såg perfekta ut och väl på hans små fötter så åkte dom av lika fort. - Det är hål i dom skrek han! Kollade efter eventuella hål men fann inga men bytte i alla fall till ett annat par och satte på dom på dom små fötterna.
- Dom skaver utbrast han irriterat och slet av sig dom. Tredje paret fram och samma sak där, - Dom är för små!
Vid det här laget, jag var nyvaken, så hade det brunnit fullständigt och vi bytte planhalva och jag skrek, - Nu skiter jag i dina jävla strumpor, du kan gå barfota till skolan om du vill, alla gör det som har vårdnadshavare som ruttnar!
Det lättar inte direkt upp stämningen att bli förbannad på en 6 åring och skrika åt honom och när han gått till skolan tänkte jag för mig själv att det där var jävligt moget. Men ibland kanske det blir för mycket och alla insatser man gör försvinner i ett svart hål, glömda och resultatlösa. Tror att min sista kommentar var att radiostyrd bil kan du glömma, det blir en sittvagn för dig med sele!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar