Händer iofs väldigt sällan och orsaken är förmodligen att man normalt sett jobbar utomhus. Man är väderbiten och pallar en frostnatt med andra ord. Men nu träffade jag "nya" barn och vad vet vi om barn? Veritabla smitthärdar som blandar ihop nya sjukdomar på dagis, fritids, skolan och på alla andra ställen där dom hänger.
Nu var den troligaste orsaken just detta och som i spelet sänka skepp gick jag ner för räkning som efter en torpedträff i krutdurken. En skenande muskelvärk startade det med och sen en formidabel frossa som inte ville ge med sig. Alla kläder på och ner i sängen men tänderna skallrade som kastanjetter änd. Efter en intensiv iprenkur släppte det till slut men övergick då i något som kanske är mer kvinnligt, värmeslag!
Satt ute i t shirt och rökte i minusgrader och tyckte att det var störtskönt? Efter ett halvt dygn gick även det över och hungerkänslan kom krypande över mig, faan jag har knappt käkat tänkte jag, bara druckit.
Under hela min sjukdom, ett dygn alltså, fanns det någon vid min sida som pysslade om mig, pysslade om mig lite till och sen bäddade ner mig igen i sängen när John Blund skulle komma. Denna någon gick dessutom ut med Sigge på promenader och pysslade om honom.
På fredag ska jag återgällda allt detta ompysslande och pyssla om henne på ett lika kärleksfullt men något annorlunda sätt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar