fredag 12 februari 2010

Asterix och Vikingarna

Har ni läst den? Kortfattat så ville dom lära sig att bli rädda, vilket dom inte kunde bli! Plåt- Nicklas lider av samma sjukdom men det vet han inte om. Vi som jobbar med honom vet om det och förfasas dagligen över hans vilja att kasta sig ut för stup, köra om i omöjliga situationer etc.- Ta gärna livet av dig själv men lämna oss utanför är den dagliga bönen när man jobbar med honom!

Allt det här var innan vi kom till Söderfjärdsskolan i Waxholm! Taklutningen var grym och förvaltarens sista ord var, - vi är lite osäkra på taksäkerheten om den sitter fast å sådär så ta det lugnt!

Lilleman och jag tittade på varandra och vi förstod varandra, ett typiskt jobb för PN!

Lilleman och PN hade gjort en smitning ner på fiket på Fm och det slank ur munnen på Lilleman strax före denna händelse så jag greppade chansen och sa, - du jag gör som ni, åker ner på stan och fikar med en vacker kvinna! - du kan ju inte dra nu sa PN, vi ska ju upp på taket! Du ser mig försvinna nu och det är ingen synvilla, vi hörs!

Köpte 2 kaffe på "Parkan" och fikade mycket riktigt med en vacker kvinna i solen på lägerbacken och njöt, dels av sällskapet men mer med vetskapen om att nu är han nog på vinden! 20 minuter senare sa man puss och hej och åkte tillbaks till skolan. Mycket riktigt så var han uppe på nocken med Lilleman som säkrare av linan strax bakom sig! Ropade upp till honom att det nya direktivet att man när som helst kan åka och fika med en vacker kvinna var ett bra initiativ, - du kommer med bra ideer Mäster!

Efter en kvart och fortfarande på nocken så ropar jag upp till honom, ska du inte börja snart, det börjar bli kallt!

Det var ungefär som att ge en mordbrännare en dunk bensin, det bara fräste till på nocken och vad som kom ur mun kan man inte ens skriva ut och inte bli anmäld!

När jobbet väl var klart och dom står på marken bredvid mig så säger PN, - du det där kändes!

Låter obetydligt, men översatt till hur vilken annan person skulle ha upplevt känslan av det han nyss gjort så måste det bli, - fy faan jag höll på att skita i byxorna av rädsla!

Så igår var en stor dag på jobbet eftersom PN fick uppleva vad rädsla är! När skräcken biter tag i dig och du vet med säkerhet att händer det nu så får jag inte uppleva morgondagen, jag slår ihjäl mig! Det tragiska är dock att den nyvunna känslan av skräck har han glömt i morgon så vi får börja om på ruta 1 igen, med den totalt orädde och dödsföraktande kollegan som vi kallar, din jävla galning!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar