Vaknar trött och uppgiven och undrar när du ska öppna ögonen för det alla vet och alla sett under så många år! En relik från 90-talet och det blir inte bättre än så här, bara patetiskt! Det hjälper inte med att stirra på ett gammalt foto, den tiden är borta och verkligheten har kommit i fatt och vi kallar den nutid!
Den nutiden vi lever i och den är hård mot oss. Mot mig men även mot dig, men att inte acceptera är det besvikelse eller är det sunt förnuft. Du vet precis som alla andra vad felet är men du gör inget åt problemet för du vill inte se det, för då kommer nutiden ikapp även dig. Ett nytt foto och framtiden framför dig så dras inte ner av forntiden utan släpp den åt sitt eget öde.
I evighet är en myt och klockan stannar inte för oss andra, den går vidare tills vi ser att tiden hunnit ikapp oss. Önskar att någon såg att klockan snart stannar i hennes liv om ingen förändring sker!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar